Artikel från Uppsala universitet

Den här artikeln bygger på ett pressmeddelande. Läs om hur redaktionen jobbar.

29 november 2006

Rörelseprotein visade sig vara andningsprotein

Ett litet protein, VGLUT2, som är viktigt för överföringen av signaler i nervsystemet, har man hittills trott är nödvändigt för att vi ska kunna röra oss normalt. Men detta motsägs av nya rön från Uppsalaforskare som visar att proteinet är helt avgörande för att andningen ska fungera. Studien publiceras i det senaste numret av den högt ansedda tidskriften Journal of Neuroscience.

– Det var helt oväntade och väldigt spännande resultat. De visar tydligt att det protein vi misstänkte var så viktigt för rörelsemönstret inte var det, säger Klas Kullander, forskare i genetisk utvecklingsbiologi vid Uppsala universitet och ansvarig för studien.

Hans forskning handlar om att använda genetiskt modifierade möss för att identifiera nervkretsar som styr olika kroppliga funktioner. Framför allt har han ägnat sig åt motorisk rörelse, som är förhållandevis enkelt eftersom det helt utgår från ryggmärgen.

– Den utgör en slags “minihjärna” som producerar rytm och koordinerar rörelser utan intryck från hjärnan, förklarar Klas Kullander.

Proteinet VGLUT finns i två vanligt förekommande varianter och används i nervcellernas kommunikation. Detta protein behövs för att glutamat, som finns i små blåsor i nervcellens ändar (synapser), ska släppas ut och föra signaler vidare från en nervcell till nästa. Den ena varianten, VGLUT1, har andra forskare visat saknar betydelse för rörelsemönstret. Möss utan denna gen kan röra sig men uppvisar vissa andra neurologiska defekter. Med utgångspunkt från detta undersökte Uppsalaforskarna istället den andra varianten, som dessutom är mycket vanlig i ryggmärgen. Det visade sig inte alls vara viktigt för rörelsemönstret, utan istället för andningen. Redan under fosterstadiet tränas nämligen lungornas muskulatur genom “vattenandning”. Men hos musembryon utan VGLUT2 användes aldrig lungorna och kunde därför heller inte andas luft när de föddes.

– Denna möjlighet att slå ut vissa specifika gener hos möss, som är genetiskt väldigt lika människor, ger oss mycket ny och viktig genetisk kunskap om nervsystemets funktioner som på sikt kommer att leda till stora medicinska framsteg, säger Klas Kullander.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Klas Kullander, tel: 018-471 45 19, 070-846 75 24, e-post: Klas.Kullander@neuro.uu.se

Nyhetsbrev med aktuell forskning

Visste du att robotar som ser en i ögonen är lättare att snacka med? Missa ingen ny forskning, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Jag vill prenumerera