Ny avhandling om vattenförsörjning: “Från statliga rör till privat aktör”
I Tanzanias största stad, Dar es Salaam, får majoriteten inte sitt vatten ur en kran. De köper vatten i dunkar från andra som är anslutna till stadens vattenledningssystem. I sin avhandling vid Kulturgeografiska institutionen, Stockholms universitet, visar Marianne Kjellén att privatiseringen var ett faktum redan innan internationella långivare fick tanzaniska myndigheter att leasa vattenverksdriften till ett internationellt konsortium. Det handlar då om en småskalig privatisering där enskilda initiativ kompenserar för bristerna i det allmänna systemet. Dessa hjälper människor att komma åt vatten, men det är ofta dyrköpta lösningar.
– Då vattensystemet inte fungerar som det är tänkt, måste konsumenterna ordna med vatten bäst de kan. Dels vänder man sig till vattenförsäljare, dels handlar det om att komma åt vatten från ledningsnätet, ibland på illegalt sätt. Att man har sönder ledningarna för att komma åt vatten får allvarliga konsekvenser för hela systemet, menar Marianne Kjellén. Ett grundläggande problem är bristen på investeringar, liksom obalansen i den befintliga infrastrukturen. Överföringen från vattenkällorna till Dar es Salaam är relativt väl utbyggd, men distributionsledningar till olika bostadsområden inne i staden saknas ofta. Många hushåll väljer ändå att till en mycket hög kostnad ansluta sig med uppåt kilometerlånga anslutningsledningar. De många och långa parallella anslutningarna bildar ett spagettiliknande ledningssystem.
Det är avsaknaden av ett fungerande distributionsnät som öppnat upp för den småskaliga privatiseringen. Privata vattenförsäljare vidaredistribuerar vatten till majoriteten av befolkningen som inte har råd att ansluta sig till rörsystemet. Vattenförsäljarna säljer stationärt från egen kran eller levererar till hemmet med handdrivna kärror eller tankbil. Vattendistribution utan ledningar är dock kostsamt och de informella vattenpriserna blir därför höga.
– Att vatten är så dyrt och svåråtkomligt bidrar till allvarliga hälsoproblem, och gör hushållsarbete tyngre än vad det behöver vara, säger Marianne Kjellén. Många hushåll har inte råd att använda tillräckligt med vatten som behövs för att uppehålla god hygien och hälsa. Det är framför allt barn som drabbas av ohälsa, och kvinnor som bär den tyngsta bördan i hushållet.
Inte heller den storskaliga privatiseringen som genomfördes 2003 har lyckats lösa problemen. För att vända utvecklingen krävde Världsbanken, som villkor för ett större lån till att rusta upp Dar es Salaams vattensystem, att man skulle låta ett privat företag sköta driften. Då företaget som skulle leasa systemet på 10 år låg efter med betalningarna och inte ansågs ha investerat tillräckligt sades avtalet dock upp i förtid. Det brittiska vattenföretaget, Biwater, som ledde konsortiet ligger nu i tvist med den tanzaniska staten.
Avhandlingen analyserar tre parallella privatiseringstrender: spagettiseringen av ledningssystemet, den informella vattenförsäljningen, och den officiella utlejningen av vattenverksdriften.
Avhandlingens titel: From Public Pipes to Private Hands: Water Access and Distribution in Dar es Salaam, Tanzania. Den går att ladda ner i sin helhet från http://www.diva-portal.org/su/theses/abstract.xsql?dbid=1212
Mer information:
Marianne Kjellén, Kulturgeografiska institutionen, tfn 073-948 48 99, e-post marianne.kjellen@humangeo.su.se
För bild, kontakta Maria Sandqvist, Enheten för kommunikation och samverkan, Stockholms universitet, tfn 08-16 13 77, e-post maria.sandqvist@eks.su.se
