Svenska myndigheter som EU-myndigheter
Det blir alltmer vanligt att svenska myndigheter agerar som EU-myndigheter, genom att myndigheterna får ett självständigt ansvar att förmedla EU-rättsliga regleringar till unionsmedborgare och deras företag. I den ursprungliga uppdelningen av kompetens mellan EU och medlemsstaterna ansågs det vara upp till medlemsstaterna att själva organisera sin förvaltning så att de kunde uppfylla sina skyldigheter enligt EU-rätten. Ju längre den rättsliga integrationen har gått, desto mer har EU-rätten kommit att reglera också hur de nationella myndigheterna skall arbeta.
I avhandlingen God förvaltning i EU och i Sverige undersöks hur denna europeisering av medlemsstaternas förvaltningsrätt ser ut, vilken som är dess rättsliga grund och vad utvecklingen innebär för Sverige. Föremålet för utredningen är den gemenskapsrättsliga principen om god förvaltning, en princip som tar sikte på processuella regler för administrativa organ när de vidtar åtgärder gentemot enskilda. Tre delar av principen studeras närmare: utredningsskyldigheten, rätten att bli hörd samt motiveringsskyldigheten.
Undersökningen visar att europeiseringen av den svenska förvaltningen har varit påtaglig inom vissa områden, såsom en ökad rätt att få beslut från förvaltningen överprövade av domstol. Vad gäller andra förvaltningsprocessuella regler är utvecklingen mindre tydlig. Å ena sidan innehåller EU:s lagstiftning allt oftare regler för hur myndigheter skall handlägga ärenden, såsom i det kommande tjänstedirektivet. EG-domstolen har därutöver krävt att nationella myndigheter upprätthåller vissa generella krav på ett öppet och förutsebart förfarande, liksom på motivering av beslut. Å andra sidan är kraven i allmänhet så flexibelt utformade att medlemsstaterna kan anpassa dem till sin egen nationella förvaltningstradition. Likväl kan EU-rätten medföra att ett nytt tankemönster introduceras i svensk förvaltningsrätt, genom dess tolkning av god förvaltning som individuellt utformade krav vilka enskilda kan rikta mot myndigheter som handlägger deras ärenden.
Jane Reichel är jur kand och verksam som forskare vid Juridiska Institutionen, Stockholms universitet. Disputationen äger rum torsdagen den 21 september klockan 10.00 i
G-salen, Arrheniuslaboratorierna, Stockholms universitet, Frescati. Opponent är docent Pär Hallström, Juridiska Institutionen, Umeå Universitet.
Kontaktinformation
Jane Reichel nås på tel 08-16 34 29 eller e-post: jane.reichel@juridicum.su.se
