Små mikroorganismer löser stora luktproblem
Olika lukter kan som bekant ge upphov till problem för dem som bor eller vistas nära exempelvis ett avloppsreningsverk eller varför inte ett massabruk. Anneli Andersson Chan vid Luleå tekniska universitet har studerat en miljövänlig och ekonomiskt fördelaktig teknik som inte kräver varken kemikalier eller efterbehandling för att få bort det mesta av den lukt som av många upplevs som störande. Det handlar om ett kompakt biofilter tillverkat i stenull.
I ett biofilter använder man mikroorganismer för att behandla förorenad luft. De illaluktande ämnena i luften används av mikroorganismerna som kol och energikälla och bryts ner till koldioxid och vatten. Det här är en miljövänlig och ekonomiskt fördelaktig teknik, men en av nackdelarna har varit att filtren tagit stor plats och att fibermaterialet brutits ner och därför behövt bytas ut ofta.
I sin doktorsavhandling Biofiltration of odorous gas emissions ( Luktbehandling i biofilter) har Anneli Andersson Chan därför undersökt möjligheten att använda ett kompakt biofilter som håller längre, och som tillverkas i det nya filtermaterialet stenull.
Forskning inom biologisk gasreningsteknik genomförs ofta i laboratorier där man behandlar enstaka föroreningar i relativt höga koncentrationer under konstanta och kontrollerade förhållanden. Ute i fält är sådana förhållanden väldigt ovanliga och få studier inriktar sig på behandling av komplexa gasströmmar med mycket låga koncentrationer, vilket är fallet för många illaluktande gasemissioner.
– Jag har valt att fokusera på tre olika luktproblem; en restaurang, ett massabruk och en avloppspumpstation och jag har genomfört alla försök i fält. Gaserna innehöll visserligen väldigt låga koncentrationer av föroreningar, men fortfarande tillräckligt höga för att skapa luktproblem, och det gjorde att det var svårt att bygga upp och försörja en tillräckligt omfattande bakteriekultur i stenullsmaterialet, säger Anneli Andersson Chan.
– Varierande temperatur, gasflöden och föroreningskoncentrationer påverkade mikroorganismerna i filtret så att de inte fick optimala förhpllanden att jobba i.
Låga koncentrationer av ämnen i luft är svåra och dyra att analysera och ibland ger de ändå inte ett bra mått på lukt. Därför utvecklades en mer generell metod för att utvärdera luktproblem kring ett avloppsreningsverk. Lokala observatörer utgjorde en luktpanel och fick i uppdrag att ringa till Anneli Andersson Chan när de kände lukt. Dessa uppgifter kompletterades sedan med aktuella väderdata och olika processparametrar från verket.
– De som ingick i luktpanelen var engagerade och de lärde sig mer om hur komplext detta med luktproblem är och om varför det faktiskt luktar. Däremot visade det sig vara svårt att använda panelens “luktrapporter” för att hitta själva källan till luktepisoden och samtalen stämde inte alltid överens med exempelvis aktuella vindriktningar.
Anneli Andersson Chan är född i Växjö (1971) och tog sin civilingenjörsexamen i samhällsbyggnadsteknik vid Luleå tekniska universitet 1998. Hon har varit forskarstuderande vid LTU sedan 1998 och har bland annat ett förflutet som heltidsarvoderad vice kårordförande i Teknologkåren läsåret 1995/96.
Anneli Andersson Chan disputerar den 16 juni.
Bild för fri användning finns att ladda ner via www.ltu.se under rubriken Press.
Upplysningar: Anneli Andersson Chan, tel. 0920-49 25 71, 070-271 92 49, anan@ltu.se eller universitetets pressansvariga Lena Edenbrink, tel. 0920-49 16 22, 070-679 16 22, lena.edenbrink@ltu.se
