Tema

Skogsplantage en långsiktig och rättvis lösning på klimatproblemet?

Sedan 1997 när Kyotoprotokollet undertecknades i Japan har världens länder debatterat skogens roll i den internationella klimatpolitiken. Är det en vetenskapligt hanterbar, rättvis och långsiktigt hållbar klimatstrategi att lagra atmosfäriskt koldioxid i växande biomassa istället för att minska växthusgasutsläppen från energi- och trafiksektorn? Eva Lövbrand vid Högskolan i Kalmar analyserar i sin avhandling hur denna omstridda vetenskapliga och politiska fråga har hanterats i de internationella klimatförhandlingarna.

Att skog och mark lagrar eller sänker atmosfäriskt koldioxid har varit känt för klimatforskare i över hundra år. Dessa kolförråd utgör en naturlig del i kolets kretslopp och är sålunda en av de faktorer som påverkar växthuseffekten och jordens klimat. Genom att avverka naturliga skogsområden har människan under årens lopp frigjort stora mängder markbundet kol och därmed bidragit till den ökade koldioxidhalten i atmosfären. Omvänt kan medvetna markanvändningsstrategier så som skogsplantage öka kolförrådens omfattning och minska koldioxidkoncentrationerna i atmosfären.

I Eva Lövbrands avhandling analyseras hur skogsfrågan nådde den politiska dagordningen i slutet av 1980-talet och integrerades i FNs klimatkonvention år 1992. Att den tropiska skogsavverkningen under 1980-talet genererade cirka 25 procent av de globala växthusgasutsläppen per år var en viktig orsak till det politiska intresset för terrestra kolförråd. Den vetenskapliga upptäckten att nyplanterade skogar i Europa och Nordamerika sänker stora mängder atmosfäriskt koldioxid var också avgörande för skogsfrågans genomslag i förhandlingarna. Sedan toppmötet i Kyoto år 1997 har de förhandlande parterna diskuterat i vilken utsträckning som världens i-länder ska få räkna av kolupptaget i markbundna ekosystem mot de utsläppstak som finns inskrivna i Kyotoprotokollet. Förhandlingarna har präglats av stor politisk oenighet och många moraliska och praktiska invändningar. Är det rätt att lagra kol i biomassa och mark istället för att minska utsläpp? Ska rika länder i Väst få plantera träd i tropiska regioner istället för att minska utsläpp på hemmaplan? Hur säkerställer man att länder med mycket skog inte slipper undan sina utsläppsåtaganden?

I Eva Lövbrands avhandling står samspelet mellan vetenskap och politik i centrum. En viktig slutsats är att expertkunskap har varit avgörande för politiskt inflytande i de komplexa förhandlingarna om kolsänkor. Länder och politiska intressegrupper med tillgång till vetenskaplig expertis har dominerat förhandlingarna och drivit igenom den globala handeln med kolrika skogsområden som just nu är under utveckling, och det omfattande rapporteringssystemet för kolupptag i skog och mark som idag är en central del av den internationella klimatpolitiken.

Avhandlingen har titeln ”Greening Earth? Science, Politics and Land Use in the Kyoto Negotiations” och kommer att försvaras den 9 juni kl.09.30 på Institutionen för biologi och miljövetenskap, Högskolan i Kalmar, sal A137, Landgången 4, Kalmar.

Kontaktinformation
Eva Lövbrand
tel: 0480-44 62 27
mobil: 073-3321557
e-post: eva.lovbrand@hik.se

Skogsplantage en långsiktig och rättvis lösning på klimatproblemet?

 lästid ~ 2 min