Tema

Tuffa krav på socialbidragstagare gav inte jobb snabbare

Tuffa krav på socialbidragstagare leder inte till att personerna snabbare får jobb. Det visar Pia Milton i sin avhandling, som hon försvarar vid Uppsala universitet den 7 april. De tuffa kraven kan däremot leda till ökad utslagning för den grupp av människor som har svårast på arbetsmarknaden.

De senaste decennierna har välfärdssystemen i västvärlden omprövats och förändrats. Den enskildes eget ansvar för sin försörjning betonas och krav ställs på aktivering i någon form som villkor för ekonomiskt bistånd. Ett svenskt exempel på den internationella trenden mot aktiveringskrav är den så kallade Uppsalamodellen.

Uppsalamodellen var ett aktiveringsprogram med starka krav på eget ansvar. Bidragstagaren var tvungen att vara arbetssökande på heltid och ha täta kontakter med socialkontoret som villkor för att få ekonomiskt bistånd.

Pia Milton har gått igenom personakter för 509 individer som ansökte om ekonomiskt bistånd med arbetslöshet som främsta orsak 1990 och 1992. 1990 var arbetsmarknaden relativt positiv medan år 1992 kännetecknades av kraftigt stigande arbetslöshet. Av de studerade individerna deltog cirka hälften i Uppsalamodellen, medan de övriga var inskrivna vid ett socialkontor med ett mer traditionellt arbetssätt. Pia Milton följde bidragstagarna fram till 1996.

Resultaten visar att Uppsalamodellen inte var mer framgångsrik än det traditionella arbetssättet för att påskynda övergången från bidrag till arbete eller utbildning, varken på kort eller lång sikt. Möjligheten att varaktigt lösa bidragsbehovet var till och med någon sämre i Uppsalamodellen och många bidragstagare återkom jämförelsevis tidigt med ny begäran om bidrag, särskilt ungdomar mellan 20 och 24 år.

Det fanns inga signifikanta skillnader mellan de två arbetssätten med avseende på kvinnors, mäns och invandrares chanser att lämna bidragstagandet för arbete eller utbildning. Individuella faktorer som nationalitet, utbildning och arbetserfarenhet hade, oavsett socialtjänstens arbetsmetod, stor betydelse för bidragstagarnas möjligheter att lämna bidragssystemet.

Helt avgörande för bidragstagarnas möjlighet att få långsiktigt arbete, oavsett vilken arbetsmetod som socialkontoret tillämpade, var tillgången på jobb. År 1992 var chansen att lämna bidragssystemet för reguljärt arbete endast en tredjedel så stor som 1990.

Pia Miltons avhandling visar också motstridiga konsekvenser av aktiveringskraven i socialtjänsten för enskilda bidragstagare. Aktivering kan bidra till ökad integrering på arbetsmarknaden för dem som redan står arbetsmarknaden nära, men kan också bidra till ökad marginalisering och utslagning för dem som av sociala och individuella orsaker har svårt att få arbete.

– Risken är att den enskilde känner sig kränkt och upplever en stor hopplöshet om alla ansträngningar att söka jobb inte ger utdelning. Då kan bidragstiderna bli allt längre, kanske med sjukskrivning eller förtidspensionering som följd, säger Pia Milton.

Pia Milton ser både negativa och positiva aspekter med aktiveringskraven i Uppsalamodellen, men hon konstaterar att socialtjänsten behöver utveckla sina arbetsmetoder.

– Man måste anpassa aktiveringskraven efter den enskilde individen och insatserna måste ha tydliga mål så att effekterna för den enskilde kan värderas, säger hon.

Pia Milton arbetar vid Statens Folkhälsoinstitut och disputerar inom sociologi.

Kontaktinformation
Pia Milton, tel 0704-83 35 35 eller e-post pia.milton@fhi.se

Tuffa krav på socialbidragstagare gav inte jobb snabbare

 lästid ~ 2 min