När Stockholms kommun började spela upp sin melodi
I mitten av 1930-talet började Stockholms kommun för första gången att diskutera information och reklam, precis som många andra svenska kommuner. När fler försökte göra sin stämma hörd blev det viktigare att man spelade rätt melodi och att den klingade vackert. – På många sätt var information och reklam praktiska verktyg som innebar att kommunen kunde föra ut sin politik till invånarna eller locka företag och turister. Samtidigt var de problematiska och befann sig ofta nära gränsen till vad som var tillåtet enligt kommunallagen, säger historikern Anna Kåring Wagman vid Stockholms universitet.
I sin avhandling om Stockholms kommuns information och reklam till invånare, företag och turister från 1930 till 1980 berättar Anna Kåring Wagman att de politiska partierna inte alltid var överens om vilken bild som skulle visas och budskapet anklagades ibland för att vara förenklat och partipolitiskt färgat. Det var inte heller alltid helt klart vad informationen och reklamen skulle användas till och vilka mottagarna egentligen var. Reklam kunde exempelvis användas till att öka förståelsen ute i landet för huvudstadens situation och i turistbroschyrer argumenterades det för rivningarna i Klara under 1960-talet. Ett annat exempel var den tidning som delades ut till alla kommuninvånare och som till en början var ett sätt att öka skatteinbetalningen, men den användes också för att skapa sammanhållning och samtycke. På 1960-talet förändrades tidningen och kommunen blev mer ödmjuk i relationen till invånarna och på 1980-talet liknade tidningen istället en underhållande veckotidning.
– Information och reklam var alltså töjbara verktyg utan uttalade instruktioner, menar Anna Kåring Wagman.
Ibland kunde det vara bättre att avstå från reklam. Reklam till företag diskuterades länge och väl kring andra världskriget, men blev inte av förrän på 1970-talet. Anna Kåring Wagman menar att det kan förklaras med att det under långa perioder inte var motiverat eftersom företagen strömmade till Stockholm, men att det också kan tolkas som att det fanns ett “kontrakt” mellan Stockholm och centralmakten: om huvudstaden inte hävdade sig på andras bekostnad, avstod staten från att reglera Stockholms tillväxt. Överenskommelsen bröts i och med den mer aktiva regionalpolitiken i slutet av 1960-talet. Stockholm svarade med att börja sälja sig mer offensivt.
Informationen och reklamen kom för att stanna.
– De var hjälpmedel som det för den enskilda kommunen kunde vara onödigt, och till och med omöjligt, att avstå ifrån. Samtidigt var de komplicerade verktyg, eftersom valet av budskap eller utpekandet av konkurrenter kunde verka provocerande och då det trots allt var skattemedel som bekostade verksamheterna, säger Anna Kåring Wagman.
Avhandlingens titel: Stadens melodi. Information och reklam i Stockholms kommun 1930-1980.
Disputationen äger rum den 29 mars kl 10.00 i sal 8 hus D i Södra huset, Frescati. Opponent är Thord Strömberg, Örebro universitet.
För ytterligare information kontakta:
Anna Kåring Wagman, Historiska institutionen, tfn 08-16 31 30, 0708-60 66 10, e-post wagman@historia.su.se
Pressbilder på Anna Kåring Wagman och från avhandlingen finns på Stockholmia förlags hemsida, www.stockholmia.stockholm.se/pressbilder.php, lösenord: bilder. Bilderna kan även fås genom att kontakta Maria Sandqvist, Enheten för kommunikation och samverkan, Stockholms universitet, tfn 08-16 13 77, e-post maria.sandqvist@eks.su.se.
