Artikel från Lunds universitet

Den här artikeln bygger på ett pressmeddelande. Läs om hur redaktionen jobbar.

20 februari 2006

Rötternas betydelse för ett uthålligt skogsbruk

Efter stormen Gudruns härjningar i januari 2005 diskuteras det vilken typ av träd som bäst kan ersätta den stormfällda skogen. Som ett alternativ till gran nämns ibland eken med dess djupare rötter för förankring och näringsupptag. Men Hans Göransson visar i sin doktorsavhandling från Lunds universitet att ekens djupa rötter är dåliga på att ta upp näring.

– Eken har ett stort rotsystem och en annan strategi än gran och bok, säger Hans Göransson. När de andra träden inte gör sig besväret så går eken nästan alltid på djupet. 90 procent av rötterna hos gran finns ofta ovanför 30-40 centimeters djup. För ek kommer man upp i motsvarande siffra först på 80-90 centimeters djup.

Eken är således det ideala trädet om man bara tar hänsyn till stabilitet. Men man måste även se till det minskande förrådet av näringsämnen som kalium, magnesium och kalcium. Att dessa ämnen minskat i markerna beror dels på det sura nedfallet och dels på att träden tar upp näring som sedan inte återförs till marken då träden avverkas.

– Historiskt sett har träden främst begränsats av mängden kväve vilket gjort att de anpassat sig och kan klara av låga halter, säger Hans Göransson. Men bristen på kalium och magnesium är träden ovana vid och det ger upphov till bristsymptom.

Frågan är då hur mycket av näringsämnena som träden skaffar sig tillgång till. Hans Göranssons undersökning visar att det inte är så enkelt som att bara se till vilken jordvolym som nås av trädets rötter. Det gäller också att rötterna kan tillgodogöra sig näringsförrådet.

Hans Göransson har mätt näringsupptagsförmågan hos gran-, bok- och ek rötter som växt på olika markdjup. Han har även kontrollerat näringsupptaget i fält genom att sticka ner plaströr i jorden till olika markdjup. I dessa injicerades sedan spårämnen som efter några veckor kunde spåras i löv och barr.

För att kontrollera hur stort upptaget är använder Hans Göransson inte näringsämnena i sig utan så kallade analoger och isotoper. Detta är ämnen som kemiskt liknar de ämnen man vill undersöka och som växten uppfattar som om de vore de samma. Som exempel kan nämnas att han använde rubium och cesium istället för kalium och en tyngre isotop av kväve än den som normalt finns i marken.

I mätningarna har Hans Göransson funnit att upptaget av kalium från en halv meters markdjup jämfört med upptaget vid fem centimeter var lägre hos ek än hos gran och bok.
– Ekens dåliga upptag på 50 centimeters djup beror på att ekrötternas kapacitet att ta upp näring är bara en fjärdedel där jämfört med vid ytan, säger han. Samtidigt som rötterna hos bok och gran har samma upptagningskapacitet oavsett djup.

Ekrötternas dåliga upptagningsförmåga i de djupare marklagren kan ge praktiska konsekvenser för skogsindustrin. I takt med att näringsförrådet minskar vid ytan så behöver träden kunna tillgodogöra sig näringen i de djupare marklagren.
– Ek har större rotsystem och välter inte lika lätt som gran, säger Hans Göransson. Men om man ser på hur träden påverkar näringsförrådet i marken så verkar eken inte skilja sig så mycket från granen om de har samma tillväxt.

Kontaktinformation
Hans Göransson nås via telefon 046-222 37 45 eller e-post på Hans.Goransson@ekol.lu.se. Han disputerar den 24 februari kl. 10 i Blå Hallen på Ekologiska institutionen. Hans doktorsavhandling har titeln “The Vertical Distribution of Roots, Mycorrhizal Mycelia and Nutrient Acquisition in Mature Forest Trees”.

Nyhetsbrev med aktuell forskning

Visste du att robotar som ser en i ögonen är lättare att snacka med? Missa ingen ny forskning, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Jag vill prenumerera