Rehabilitering bör individanpassas efter hjärtinfarkt
Hur bra rehabiliteringen efter en hjärtinfarkt fungerar beror på ditt kön, din personlighet och vilket stöd du har i din omgivning. Det visar Marja-Leena Kristofferzons avhandling vid Uppsala universitet där hon undersökt hur män och kvinnor upplever första året efter en hjärtattack. Disputationen äger rum den 17 februari.
Kvinnor är ofta äldre än män när de får hjärtinfarkt. De har då mer fysiska och psykosociala besvär och är ofta ensamstående. Marja-Leena Kristofferzon har under sitt avhandlingsarbete undersökt hur kvinnor och män upplever och hanterar sin situation efter en hjärtinfarkt. 60 kvinnor och 88 män har vid tre tillfällen (1, 4 och 12 månader) efter hjärtinfarkt svarat på frågor om hur de hanterar sin hjärtsjukdom, vilket tillgängligt socialt stöd de har och hur de upplever sin livskvalitet. Dessutom har 20 kvinnor och 19 män ur studiegruppen cirka 6 månader efter hjärtinfarkten fått berätta med egna ord om hur de hanterar problem relaterat till sin hjärtsjukdom, vilket stöd de har och hur de ser på sin framtid.
Efter sex månader upplevde inte patienterna en stabil hälsosituation, även om fysiska symtom och känslomässiga besvär hade minskat. De hanterade problemen genom att köpslå med sig själva, lita till sina egna förmågor och förändra attityder och beteenden. Det sociala nätverket var oftast stödjande, men patienterna beskrev även en hel del kommunikationsproblem. Kvinnor använde mer undvikande strategier för att lösa sina problem jämfört med män. Fler kvinnor upplevde stöd från barnbarn och vänner och fler män från sin partner. Första månaden efter hjärtinfarkten verkade vara en sårbar period, speciellt för kvinnor. De hade svårt att tolka sina hjärtsymtom, ville inte störa andra med sina problem och uppgav en lägre livskvalitet än män. Livskvaliteten ökade dock hos både kvinnor och män över tid och de omdefinierade “ett normalt liv” och fann hopp för framtiden.
Avhandlingen visar att kvinnors och mäns beskrivningar av hjärtsymtom skiljer sig åt, och resultaten kan leda till förbättringar inom vården. När rehabilitering planeras bör patienters sätt att hantera sin situation, tillgängligt stöd och andra resurser bedömas. Rekommendationer bör individanpassas och vara relevanta för patientens specifika situation och hänsyn bör tas till hur patienter hanterar begränsningar, symtom och känslomässiga besvär. Marja-Leena Kristofferzon föreslår att kommunbaserade rehabiliteringsprogram som komplement till de sjukhusbaserade kan underlätta patienters deltagande i rehabilitering.
Kontaktinformation
Marja-Leena Kristofferzon kan kontaktas på 026-14 57 09, 070-316 11 26 eller marja-leena.kristofferzon@hig.se
