Bakterier och lera effektivt mot algblomning och fiskdöd
Johannes Hagström vid Högskolan i Kalmar har forskat kring nedbrytningen av olika gifter som produceras av växtplankton i marint och bräckt vatten. Genom att använda naturligt förekommande bakterier och lera har han hittat metoder som reducerar effekten av algblomningar och har minsta möjliga påverkan på ekosystemet.
Växtplankton spelar en fundamental roll i det akvatiska ekosystemet eftersom de är de mest betydelsefulla primärproducenterna och därmed utgör grunden för ett fungerande ekosystem i världshaven. Men de kan orsaka problem med bottendöd fram för allt under och efter en blomning då de bryts ned och några även producerar gifter. Gifterna kan ackumuleras i till exempel skaldjur, vilket påverkar människan vid konsumtion eller vid transport upp i näringskedjan. Andra växtplanktonarter kan orsaka fiskdöd. Det har uppskattats att den totala kostnaden för till exempel sjukvård, förlorad turism och försäljning på grund av algblomningar i europeiska vatten är cirka 7,9 – 11,5 miljarder SEK per år.
Johannes Hagström har i sin forskning valt att studera fyra växtplanktonarterna, som alla årligen blommar i svenska eller europeiska vatten. Dessa är 1) diatomen, även känd som kiselalg, som producerar “domoic” syra (DA) vilket bland annat orsakar minnesförlust och är dödligt. 2) Dinoflagellaten Dinophysis sp. som producerar okadasyra (OA) vilket bland annat orsakar diarré och kräkning i 3 – 4 dagar samt är tumörbildande. 3) Cyano-bakterien, även känd som blågrön alg eller katthårs alg, Nodularia spumigena som producerar nodularin vilket orsakar klåda och är tumörbildande. Personer har dött av ett mycket liknande gift. Slutligen, 4) den fiskdödande prymnesiophyten Prymnesium parvum där gifterna som kallas prymnesiner dödar 100-tals ton odlad fisk årligen. Johannes Hagström har undersökt vad som händer med de ovan nämnda gifterna under en algblomning. Han visar att alla gifter som ingick i studien snabbt kom ut i vattnet när algerna började falla sönder mot slutet av en blomning och att nedbrytningen av gifterna gick betydligt fortare om mängden naturligt förkommande bakterier i havsvattnet ökades samt när musselfekalier eller bottensediment tillsattes. Detta bör beaktas när man försöker reducera effekterna av skadliga algblomningar.
Johannes Hagström provade också flera olika typer av lera för att bekämpa algblomningar och fann en svensk bentonit som visade sig vara effektiv mot den fiskdödande algen P. parvum. Mer än 90 % av antalet P. parvum celler i vattenmassan sjönk till bottnen inom tre timmar efter att ytan sprayades med leran. Lerans effektivitet visade sig bero på många faktorer som till exempel vattnets salthalt, förhållandet mellan kväve och fosfor i algen och antalet alger per volymenhet under blomningen. Detta måste beaktas då man bestämmer mängden lera som krävs för ett lyckat resultat i svenska vatten. Experimenten verkar lovande vad gäller att få bort det fiskdödande växtplanktonet från vattenmassan under en blomning. Men nu måste storskaliga försök göras för att försäkra oss om att det inte uppstår skador på ekosystemet, framför allt på de bottenlevande djuren, innan metoden kan användas i fält.
Avhandlingen heter “Fate of marine algal toxins in presence of bacteria and mussel or copepod faecal matter”. Disputationen äger rum fredagen den 3 februari kl 09.15. Hörsalen Teknikum,Te 143, Norra vägen 47, Kalmar. Opponent är Professor JoAnn M. Burkholder, North Carolina State University Department of Botany, Center for Applied Aquatic Ecology, USA.
Kontaktinformation
Johannes Hagström
tel: 0480-44 73 33
mobil: 070-2789087
e-post: johannes.hagstrom@hik.se
