Artikel från Linköpings universitet
20 januari 2006

Välkommen till Sverige?

Svensk migrationspolitik styrs av omsorg om nationalstaten. Endast de som anses kunna integreras i det svenska samhället är välkomna hit. Eftersom migrationen anses hota välfärdssamhället, måste den begränsas.

I sin avhandling med titeln Välkommen till Sverige? studerar historikern Christina Johansson svensk migrationspolitik i relation till nationalstatliga perspektiv, från mitten av 1960-talet till omkring 1995. Christina Johansson disputerar vid Tema etnicitet, Linköpings universitet, den 21 januari.

Den allmänna föreställningen, visar hon, är att Sverige har gått från en politik som eftersträvar kulturell homogenitet till en som värdesätter kulturella olikheter. Men frågan är om detta stämmer.

Christina Johansson lyfter fram tre perioder som alla kan betraktas som vändpunkter i svensk migrationspolitik: 1960-talets reglering av arbetskraftsinvandringen, 1980-talets flyktingpolitik och 1990-talets återvandringspolitik.

– Som historiker är jag intresserad av såväl konstans som förändring i historiska förlopp, säger hon. Och här finns båda delarna. Det som är konstant genom den här perioden är den officiella rädslan för att vissa etniska grupper inte ska gå att integrera i det svenska samhället. Det som förändras är vilka grupper det handlar om.

På 1960-talet ansågs människor från Sydeuropa, som greker, jugoslaver och italienare, vara svåra att anpassa i det svenska samhället. Under 1980- och 1990-talen gällde det särskilt människor som på något sätt kan förknippas med islam. Och på 1990-talet, slutligen, med dess återvandringspolitik, utpekades också två grupper, bosnier och somalier, som speciellt lämpade för denna politik, eftersom de ansågs svåra att integrera i Sverige.

I sin omfattande dokumentstudie kan Christina Johansson gång på gång påvisa hur den officiella retoriken, möjligen omedvetet, utgår ifrån och förstärker synen på migranter som en börda, ett hot mot den svenska välfärdsstaten och som i grunden ovälkomna. Att de skulle kunna utgöra en tillgång, med de kunskaper, språkliga förmågor, kontaktnät och arbetskraft som de tillför det svenska samhället, har egentligen aldrig varit en officiellt accepterad ståndpunkt.

Kontaktinformation
Christina Johansson nås på telefon 0702 925079, e-post christina.johansson@isv.liu.se

Nyhetsbrev med aktuell forskning

Visste du att robotar som ser en i ögonen är lättare att snacka med? Missa ingen ny forskning, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Jag vill prenumerera