Artikel från Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet

Den här artikeln bygger på ett pressmeddelande. Läs om hur redaktionen jobbar.

14 december 2005

Sänkt produktion av interleukin-6 gör oss både tjocka och orkeslösa

Nästan hälften av alla svenskar har en medfödd sänkning av förmågan att producera interleukin-6 (IL-6). Detta medför en ökad risk för fetma. En avhandling från Sahlgrenska akademin visar att personer med sänkta IL-6-nivåer, i genomsnitt har ett BMI som är 1,5 enheter högre än de med normala nivåer.

Doktorand Ingrid Wernstedt har i två studier undersökt sambandet mellan IL-6 och BMI. I den ena studien ingick nästan 500 män och kvinnor med högt blodtryck och i den andra drygt 70 friska kvinnor i 40-årsåldern. I båda grupperna hade de som hade en medfödd sänkning av förmågan att producera IL-6 ett BMI som var i genomsnitt 1,5 enheter högre än de med normal förmåga. För en person som är 180 centimeter lång motsvarar detta nästan fem extra kilo kroppsvikt.

Genen för IL-6 finns i två varianter. En av dem leder till sänkt produktion av IL-6. Ingrid Wernstedt har sett att den gen som ger låga IL-6 nivåer inte bara hänger ihop med övervikt utan också med sämre fysisk prestationsförmåga. Hon har studerat effekter av IL-6 på möss. Precis som för oss människor, riskerar möss med låg halt av IL-6 att bli tjocka. Dessutom har de, även innan de blir tjocka, sämre fysisk prestationsförmåga än andra möss. Mössen fick springa på ett löpband tills de tröttnade, vilket möss med IL-6-brist gjorde snabbare än andra. Efter 35 minuter hade alla dessa möss gett upp, medan mer än hälften av de normala mössen fortfarande sprang för fullt.
– Det verkar som om möss med IL-6 brist har svårt att mobilisera energi och att det är därför de inte orkar lika mycket. Våra resultat tyder på att IL-6 ökar den fysiska prestationsförmågan och sänker inlagringen av fett genom att öka energiförbrukningen framförallt genom att öka fettförbränningen.

Att möss med normal IL-6-gen bränner fett snarare än kolhydrater kunde Ingrid Wernstedt visa genom att mäta hur mycket syrgas som gick åt och hur mycket koldioxid mössen andades ut när de sprang. Dessa värden använde hon sedan för att räkna ut vilken energikälla mössen använde.

Man har hittills känt IL-6 som en signalsubstans i kroppens immunsystem. Den frisätts från immunceller vid infektion och bidrar till försvaret mot bakterier och virus. En frisk människa har normalt sett mycket låga halter av IL-6 i blodet. Man har tidigare vetat att IL-6 också frisätts vid muskelarbete, men man har inte vetat varför. Ingrid Wernstedts resultat tyder på att det är just detta IL-6 som bildas lokalt i muskler som har betydelse för frisättningen av energi genom fettförbränning. Det verkar alltså som om IL-6 är viktigt för att frigöra energi från fettväven när kroppen behöver extra energi till exempel vid fysiskt arbete.

Ingrid Wernstedt har också mätt IL-6 i ryggmärgsvätska hos överviktiga och sett att nivåerna hos dem är lägre än hos normalviktiga, vilket avspeglar lägre nivåer i hjärnan. I områden i hjärnan, viktiga för reglering av energibalansen, finns flera olika celltyper som kan producera IL-6. Ingrid Wernstedt tror att de olika genvarianterna för IL-6 kan påverka fetma genom att ändra nivåerna av IL-6 i hjärnan.
– Det kan mycket väl vara så att överviktiga har en sänkt energiförbrukning på grund av sänkta IL-6-nivåer i hjärnan. IL-6 verkar vara betydelsefullt för den fysiska prestationsförmågan, men också för att på lång sikt motverka fetma. Tyvärr fungerar det inte att ta IL-6 i tablettform eller spruta in det i blodet om man vill bli smal, för det passerar inte från blodet till hjärnan.

Fetma innebär ett akut globalt hälsoproblem, som ökar risken för åldersdiabetes, hjärt-kärlsjukdom och tidig död. Dagens läkemedel mot fetma är bristfälliga. Ingrid Wernstedts forskning visar att immunreglerande faktorer också deltar i reglering av energiförbrukning och kroppsfett och kanske kan detta kan visa sig vara en framkomlig väg för att hitta nya läkemedel som kan angripa fetma på ett helt nytt sätt.

BMI står för body mass index och visar om en person väger lagom mycket, för lite eller för mycket. Man räknar ut BMI genom att dela vikten med kroppslängden i meter i kvadrat. Ett BMI lägre än 18,5 tyder på undervikt, ett BMI mellan 18,5 och 25 på normalvikt medan ett BMI över 25 tyder på övervikt.

Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institutionen för invärtesmedicin
Avhandlingens titel: Metabolic effects of Interleukin-6

Avhandlingen försvaras fredagen den 16 december, klockan 9.00, hörsal Arvid Carlsson, Academicum, Medicinaregatan 3, Göteborg

Kontaktinformation
Avhandlingen är skriven av:
M. Sc. Ingrid Wernstedt, telefon: 031-342 41 53, mobiltelefon: 0709-79 31 56,
e-post: ingrid.wernstedt@medic.gu.se

Handledare:
Professor John-Olov Jansson, telefon: 031-741 17 13, mobiltelefon 0739-01 11 22,
e-post: joj@medic.gu.se

Nyhetsbrev med aktuell forskning

Visste du att robotar som ser en i ögonen är lättare att snacka med? Missa ingen ny forskning, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Jag vill prenumerera