Dioxinutsläpp vid eldning beror både på bränslets innehåll och hur det förbränns
“Bakgårdsbränning” av avfall kan svara för en betydande del av den totala mängden dioxinutsläpp i Sverige. Det en av de slutsatserna som Björn Hedman drar i den avhandling han försvarar vid Umeå universitet fredag 14 oktober.
Hedman konstaterar också, efter försök med samförbränning av källsorterat hushållsavfall och biobränsle, att det ofta finns mer dioxiner i bränslet än i rökgaserna. Eldning av ved med ackumulatortank ger minskade dioxinutsläpp. Pelletseldning i villapannor kan däremot ge höga utsläpp av dioxiner.
Björn Hedmans avhandling baseras på ett antal försök som behandlar förbränning i relativt små anläggningar; ca 5-600 kW, utan eller med begränsade möjligheter till rökgasrening.
Samförbränning av avfall och biobränsle i effektiva, mindre biobränslepannor testades som en strategi anpassad till glesbygd, som alternativ till den vanligare storskaliga hanteringen och förbränningen av fast hushållsavfall. Tanken var att transportmässiga fördelar och möjligheter till utnyttjande av lokala biobränsletillgångar med mera skulle uppväga de fördelar med avancerad rökgasreningsteknik som större avfallsförbränningsanläggningar ofta har.
Medlemmarna i 290 hushåll i Bjurholms kommun sorterade under ett och ett halvt år torrt, brännbart hushållsavfall för sig. Avfallet samlades in och briketterades tillsammans med energigräset rörflen, varefter det förbrändes i 150-600 kW biobränslepannor.
De hygieniska och tekniska problemen vid hantering av avfallet och framställandet av bränsle var obetydliga. Förbränningsegenskaperna var goda med mycket låga koloxidutsläpp, men utsläppen av dioxiner underskred endast undantagsvis gällande gränsvärden för avfallsförbränning och nivåerna av väteklorid i rökgas översteg gränsvärdena flerfaldigt. Slutsatsen som drogs av detta var att någon form av extra rökgasrening är nödvändig för att säkert klara gränsvärdena. Dioxiner hittades också i det eldade avfallet, framförallt i textilavfall. Dioxinerna tros härröra från föroreningar i bekämpningsmedel som används vid bomullsodling eller i infärgningskemikalier.
Även om dioxiner förstörs vid förbränning, bildas också nya i förbränningen, framförallt i avkylningen av rökgaserna. De dioxinmängder som återfanns i rökgaserna var oftast mindre än de som fanns i bränslet.
Eldning av pellets i en brännare med intermittent gång gav oväntat höga utsläpp av dioxiner. Intermittent gång, som innebär periodiskt upprepade stopp och starter av brännaren medför temperaturförhållanden som kan vara gynnsamma för dioxinbildning, men dessa resultat skiljer sig kraftigt från andra rapporterade försök. Vedeldning i en modern miljömärkt villapanna gav betydligt lägre utsläpp av dioxiner än eldning i en gammal kombipanna. Eldning med full lufttillförsel, och simulerad användning av ackumulatortank, resulterade i upp till 90 procents minskning av dioxinutsläpp jämfört med eldning med reducerat lufttillskott (pyreldning). Eldning av plastavfall i en vedpanna gav höga utsläpp av dioxiner.
“Bakgårdsbränning”, dvs. okontrollerad förbränning av trädgårdsavfall och hushållsavfall i tunna eller som öppen eld, gav stora variationer i utsläppsmängder av dioxin som bara delvis kunde kopplas till avfallsinnehåll. Resultaten visar att denna typ av förbränning kan vara en betydande källa till dioxiner i miljön.
En sammanfattande slutsats av alla försök är att dioxinutsläpp beror på komplicerade samband mellan bränsleinnehåll och förbränningsbetingelser. Bränslen med mycket höga klorhalter av ger oftast högre utsläpp av dioxiner än bränslen med låga klorhalter medan små skillnader i klorhalt döljs av variationer i förbränningsbetingelser.
Hela eller delar av avhandlingen kan läsas på:
http://www.diva-portal.org/umu/theses/abstract.xsql?dbid=593
Fredagen 14 oktober försvarar Björn Hedman, miljökemi, kemiska institutionen, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Dioxin emissions from small-scale combustion of bio-fuel and household waste. Svensk titel: Dioxinemissioner från småskalig förbränning av biobränsle och hushållsavfall. Disputationen äger rum kl. 10.00 i hörsal KB3B1 i KBC, Umeå universitet. Fakultetsopponent är Brian Gullett, Ph.D., U.S. Environmental Protection Agency, Office of Research and Development, National Risk Management Research Laboratory, Research Triangle Park, North Carolina, USA.
Björn Hedman är uppvuxen i Balfors, Bjurholm och bosatt i Umeå.
Björn Hedman kan för närvarande nås på miljökemi, kemiska institutionen, Umeå universitet. Tel: 090- 786 66 64
bjorn.hedman@chem.umu.se
Från 1 november 2005 återfinns han på enheten för biomassateknologi och kemi (BTK), Röbäcksdalen, vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). Box 4097, 904 03 Umeå
Kontaktinformation
Björn Hedman är uppvuxen i Balfors, Bjurholm och bosatt i Umeå.
Björn Hedman kan för närvarande nås på miljökemi, kemiska institutionen, Umeå universitet. Tel: 090- 786 66 64
bjorn.hedman@chem.umu.se
Från 1 november 2005 återfinns han på enheten för biomassateknologi och kemi (BTK), Röbäcksdalen, vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). Box 4097, 904 03 Umeå.
