Spara snö och minska användningen av el
Den klassiska tekniken att lagra snö och is till sommaren är kanske på väg mot en ny guldålder. I en modern tappning av tekniken lagrar man lämpligen "vanlig" eller tillverkad snö i en damm, under någon slags isolering, eller i ett rum under mark. I Sundsvall kyls sjukhuset sedan år 2000 av snö från gator och snökanoner.
Snökyla är både ett sätt att minska elanvändningen genom att ersätta kylmaskiner men också en möjlighet att ta hand om de föroreningar som finns i snö från bebyggda områden.
Tekniken saknar dessutom effektbegränsning. Doktoranden Kjell Skogsberg vid Luleå tekniska universitet har studerat snökyla med fokus på lagring i öppna dammar och med träspån som värmeisolering.
Träspån är den traditionella isoleringen för snö och is. Skogsberg har funnit att en viktig orsak bakom spånets goda isoleringsegenskaper handlar om att smältvattnet sugs upp i spånet där det sedan avdunstar. Denna avdunstning kyler i sin tur spånlagret vilket medför att smältningen minskar.
Det finns även andra isoleringsalternativ men än så länge har inget visat sig vara problemfritt.
Vid anläggningen i Sundsvall används träflis som isolering.
En stor del av kylenergin finns i snöns smältvärme och för att kunna nyttja den energin måste man använda en köldbärare som kyls ned av snön. Lämpligen används smältvatten för att transportera kylan till den byggnad som ska kylas varvid byggnadens värme transporteras till snölagret. I snön kyls då smältvattnet samtidigt som lite ny snö smälter. Man kan också använda grundvatten, sjövatten eller luft som köldbärare beroende på lokala förutsättningar.
Att tillverka snö är enkelt och relativt billigt i jämförelse med att använda kylmaskiner. Det är också effektivt ur energisynpunkt eftersom den mesta kylan tas ur luften. Det innebär att snökyla är ett möjligt alternativ på många platser i världen. Vad gäller ekonomiska förutsättningar ser det mycket positivt ut för svenska förhållanden. Kostnadsbilden i andra länder har inte studerats.
Kjell Skogsberg har även studerat ett angränsande fenomen kallat frysförluster. När vatten fryser avges värme och en del av den avges som avdunstat vatten. Det kan handlar om så mycket som tio procent av bildad is. Om detta sker upprepade gånger över en stor yta kan vattenförlusterna bli betydande. Detta är möjligt under vårvintern då solen tinar det frusna spånskiktet under dagen och skiktet fryser igen under kalla, klara nätter.
Kjell Skogsberg är född i Stockholm 1965. Han studerade till civilingenjör i samhällsbyggnad vid Luleå tekniska universitet åren 1992 till 1998.
Han disputerar den 11 oktober med avhandlingen Seasonal snow storage for space and process cooling.
Upplysningar: Kjell Skogsberg, 0920-49 14 96, 073-151 44 59, kjell.skogsberg@ltu.se eller informatör Sofia Eriksson, tel. 0920-49 16 73, 070-698 16 73 eller sofia.eriksson@ltu.se
