Färre väpnade konflikter idag än i början av 90-talet

Åren 1991 och 1992 uppvisade till exempel över 50 konflikter. Under 2004 ingicks bland annat fredsavtal som kan medföra att två långvariga konflikter ges en möjlighet att avslutas (Sudan och Senegal). De två författarna, professor Peter Wallensteen och projektsamordnare Lotta Harbom vid institutionen för freds- och konfliktforskning, visar i sin rapport att mängden konflikter fortfarande är stor. De spårar också ett oroande mönster med återkommande konflikter. Sju av de konflikter som påvisades 2003 “försvann” under 2004, samtidigt som sju inaktiva konflikter åter blossade upp. Exempel som ges är Haiti och Georgien, där tidigare förslag till lösning och överenskommelser underminerats och konflikterna startat om.

– Detta demonstrerar att det internationella samfundet måste vara mer långsiktigt engagerat i konfliktlösningsprocesserna. Det aktuella förslaget i FN om en särskild fredsbyggande kommission framstår därmed som högst relevant, säger Peter Wallensteen.

2004 års mest förödande konflikter återfanns i Irak, Uganda, Kashmir, Darfur i Sudan, Nepal, Colombia och Tjetjenien. Internationell uppmärksamhet har dock i hög grad riktats mot Irak. Ser man till mänskligt lidande har förmodligen fler människor drabbats i Darfur, men rapporteringen återspeglar maktförhållanden i världen. Där USA är engagerat finns det även medienärvaro.

Samtliga konflikter under 2004 rör interna förhållanden och handlar antingen om makten i ett land eller kontrollen över vissa regioner. Mellanstatliga konflikter har varit och är generellt sett färre än inomstatliga. Det är emellertid mycket speciellt att det, som under 2004, inte förekommer en enda konflikt mellan stater. En anledning till detta är att konflikten mellan Indien och Pakistan under året inte resulterade i några direkta våldshandlingar, ett positivt tecken på att fredsprocessen mellan dessa två kärnvapenmakter verkligen är seriös.

Att interna konflikter påverkas av externa aktörer visar statistik från 111 interna konflikter 1989-2004. I dessa har inte mindre än 80 varit föremål för inblandning från andra stater, vanligen stormakter eller grannstater. I en fjärdedel av fallen har det rört sig om regelrätta truppstyrkor. Oftast gäller det stöd till olika rebellgrupper i ett grannland i avsikt att destabilisera det. Detta kan leda till att konflikter förlängs eller sprids över en hel region. Det är vad som skett i Central- och Västafrika och nu kanske sker i Mellanöstern.

Referens: Harbom, Lotta och Peter Wallensteen, Armed Conflict and Its International Dimensions 1946-2004, Journal of Peace Research vol. 42 no 5, ss 623-635 (bifogad som attachment) och http://www.pcr.uu.se/database/index.php

Kontaktinformation
Författarna kan nås på tel: Peter Wallensteen, 018-471 2352 och Lotta Harbom, 018-471 7179 eller e-post: förnamn.efternamn@pcr.uu.se