Sverige anses fortfarande vara ett klassamhälle
De flesta svenskar anser att samhällsklasser ännu existerar, och att den övre medelklassen har störst makt och inflytande. Lena Karlsson, Umeå universitet, har i sin avhandling studerat svenskarnas känsla av klasstillhörighet och syn på klassamhället.
Inom den samhällsvetenskapliga forskningen råder delade meningar om vilken betydelse klassbegreppet har i dagens samhälle. Lena Karlsson, Umeå universitet, har i sin avhandling studerat om medborgarna själva upplever att det svenska samhället är indelat i klasser, och hur de i så fall ser på sin egen position i klasstrukturen. Resultaten visar att 90 procent fortfarande anser att det existerar samhällsklasser i Sverige, och majoriteten anser sig tillhöra någon samhällsklass. De flesta menar också att viktiga demokratiska områden, som makt och inflytande, inte är jämnt fördelade mellan olika klasser i det svenska samhället.
Lena Karlsson baserar sin avhandling på tre enkätundersökningar som samlats in mellan 1993 och 2000. Enligt resultaten anser sig ungefär 30 procent tillhöra arbetarklassen, 40 procent medelklassen och åtta procent övre medelklassen. Resten tycker sig tillhöra någon annan klass, ingen klass eller inte veta vilken klass de tillhör. Vilken klass man anser sig tillhöra hänger i stor utsträckning samman med de yttre kriterier, till exempel yrke och utbildningsnivå, som vanligtvis används när klasstillhörighet studeras. Lena Karlsson visar att den enskilda personens känsla av klasstillhörighet till stor del sammanfaller med den yttre klassindelningen, men att faktorer som klassbakgrund och kön också påverkar vilken klass man anser sig tillhöra.
Oavsett vilken klass man själv menar att man tillhör, anser en majoritet att den övre medelklassen är den maktbärande klassen i samhället. Jämfört med för femtio år sedan visar denna studie att det har skett en förskjutning när det gäller den mest inflytelserika klassen, från 1950-talets arbetarklass till en begränsad övre medelklass. Av samtliga medborgare är det tio procent som själva anser sig till tillhöra den mest inflytelserika klassen, dock behöver det inte nödvändigtvis vara samma klass man avser.
Lena Karlsson visar också att en arbetarklassidentitet i större utsträckning innebär att man tycker att skillnaderna i levnadsvillkor är för stora och att inkomstskillnaderna bör minskas. Fritiden är ytterligare ett område där skillnaderna tar sig uttryck. Medelklassen är mer aktiv i många fritidsaktiviteter, särskilt i “finkulturella” aktiviteter såsom att besöka teater, museum och opera.
Lena Karlsson anser att huruvida medborgarna i fortsättningen kommer att känna samhörighet med en samhällsklass i stor utsträckning är beroende av huruvida arbetarklass respektive medelklass framställs som positiva identiteter, främst inom den politiska debatten.
Torsdagen den 2 juni försvarar Lena Karlsson, sociologiska institutionen, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Klasstillhörighetens subjektiva dimension: klassidentitet, sociala attityder och fritidsvanor. Disputationen äger rum kl. 10.15 i Hörsal F, Humanisthuset. Fakultetsopponent är professor Michael Tåhlin, Institutet för social forskning (SOFI), Stockholm.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Lena Karlsson,
sociologiska institutionen,
Umeå universitet,
tel: 090-786 9813, 070-570 8540,
e-post: lena.karlsson@soc.umu.se
