Tema

Ny avhandling:Är det möjligt att förlåta allt?

Hur skall vi bemöta kränkningar och ondska? Är det känslomässigt möjligt och moraliskt försvarbart att förlåta även grymma övergrepp? Kan bitterhet och hämndgirighet, som ofta betraktas som förlåtelsens motsats, någonsin vara rättfärdigade känslor? Finns det oförlåtliga handlingar och oförlåtliga individer? Är en person som utför onda handlingar ond – eller är det möjligt att separera syndaren från synden, den handlande från handlingen, mördaren från mordet och våldtäktsmannen från våldtäkten? Dessa frågor behandlar Ann Heberlein i en ny avhandling i etik från Lunds universitet.


Utifrån både fiktiva och autentiska exempel diskuterar Ann Heberlein olika uppfattningar angående förlåtelsens innebörd och konsekvenser för den förlåtande och den förlåtne. Är förlåtelse detsamma som att glömma eller att återupprätta ett brustet förhållande? Vilken är relationen mellan ånger, insikt, ansvarighet och förlåtelse?
Värdet av att förlåta – eller inte förlåta – har diskuterats av ett antal brittiska och nordamerikanska filosofer sedan slutet av 1980-talet. En del menar att förlåtelse alltid och i alla situationer är en lämplig respons på kränkningar och oförrätter: Den som förmår förlåta betraktas som en kärleksfull och god människa.
Andra menar att förlåtelse under vissa omständigheter är att betrakta som en last snarare än en dygd. De varnar för att den person som alltför lätt förlåter kanske lider av en bristande självrespekt. En kristen filosof vid namn Marilyn McCord hävdar att förlåtelse är ett fenomen som bäst förstås i en kristen kontext: Förlåtelse är ett uttryck för individens strävan att leva i gemenskap med Gud och sina medmänniskor.

Ann Heberlein tar fasta på och vidareutvecklar kritiken mot uppfattningen att förlåtelse alltid är att rekommendera. Särskilt diskuteras de moraliskt viktiga känslorna bitterhet, skuld och skam.
– Bitterhet kan förstås som ett uttryck för individens självrespekt och har därför även ett positivt värde när någon har blivit kränkt, säger hon.
Ann Heberlein menar att förmågan att känna skuld och skam över felaktiga handlingar är avgörande i individens utveckling till en moraliskt ansvarig människa: endast moraliskt ansvariga människor är möjliga att klandra och därmed förlåta.
Heberlein argumenterar för att förlåtelse är en personlig respons på en moralisk skada. Förlåtelse hör därför hemma i personliga och symmetriska relationer – endast då den skadade relationen är smärtsammare än kränkningen är förlåtelse en lämplig attityd.

Ann Heberlein är verksam vid Centrum för teologi och religionsvetenskap, Lunds Universitet. Hon disputerar i ämnet etik fredagen den 3 juni 13.15. Avhandlingen Kränkningar och förlåtelse. En etisk studie med hänsyn till föreställningar om offer, förövare, skuld och ansvar ges ut av bokförlaget Thales.

Kontaktinformation
Ann Heberlein nås på telefon 0768-654 894 eller på e-post: ann.heberlein@teol.lu.se

Ny avhandling:Är det möjligt att förlåta allt?

 lästid ~ 2 min