Likvärdig tandvård för svenskar och invandrare
Tandhygienister balanserar på slak lina när de i sin vardag ska behandla alla patienter lika och samtidigt ta hänsyn till samhällets etniska mångfald. I avhandlingen “Tandhygienisters arbete med patienter i ett mångkulturellt samhälle – en studie av migrationsrelaterade frågeställningar och samtal” visar Carin Björngren Cuadra att tandhygienister genom olika särbehandlingar lyckas väl med att uppnå likabehandling.- Jag hoppas att studien ska komma till nytta för praktiker som möter patienter och öka förståelsen för deras roll i samspelet med patienten.
Carin Björngren Cuadra vill med sin avhandling försöka förstå och problematisera samspelet mellan vårdgivare och patient i ett mångkulturellt samhälle. Hon verkar inom det relativt nya forskningsfältet som brukar kallas Migration, välfärd och hälsa. Avhandlingsarbetet har gjorts i samarbete med tre uppdragsgivare – utbildningsområdet IMER (Internationell Migration och Etniska Relationer) och Odontologiska fakulteten på Malmö högskola samt Arbetslivsinstitutet.
– Genom att studera praktikerna vill jag begreppsliggöra vad de faktiskt gör. Avhandlingen är ett försök att systematisera praktiskt kunnande och göra den gripbar, säger hon.
Frågan om det mångkulturella är central och motsättningen mellan likabehandling och särbehandling intresserar Carin Björngren Cuadra:
SAMTAL I SAMSPEL
– Många av de tandhygienister jag observerat och intervjuat löser detta mycket snyggt. I samspel med patienten sker viss särbehandling, små ändringar i arbetet, för att möta varje patient på rätt nivå. Det finns ingen färdig mall för hur det här ska fungera, utan allt avgörs hela tiden i samspel mellan patient och vårdgivare. Vårdgivaren har det största ansvaret att “bjuda upp” till samtal, eftersom han eller hon är den av de två aktörerna som har mest makt.
Avhandlingen diskuterar också frågan om vårdens stereotypa bilder av vad en invandrarpatient är. I artiklar, läroböcker och andra texter till vårdpersonal framställs ofta “invandrarpatienten” som problematisk att vårda och styrd av “kultur”.
– Bilden av en så kallad invandrarpatient är ofta att det är en fattig och besvärlig person som inte förstår och som inte är motiverad till vård. En invandrarpatient blir automatiskt problematisk. Självklart stämmer inte den här bilden in på alla; då blir följden istället att patienten blir antingen osynlig eller anses som “svensk”.
KULTUR EXKLUDERAR
Användningen av begreppet “kultur” är en annan viktig aspekt. Ordet används ofta, anser Carin Björngren Cuadra, för att beskriva ett utanförskap och blir ett sätt att exkludera en person.
– Kultur är inte ett oföränderligt bagage som styr en människas sätt att tänka och handla utan omvärderas och förändras hela tiden i mötet med det omgivande samhället och i samspel med andra. Därför gäller det att vara lyhörd för patientens handlings- och formuleringsförmåga i varje enskilt fall.
Carin Björngren Cuadra har i sitt avhandlingsarbete analyserat tandhygienisters arbete utifrån två analytiska ingångar. Dels har hon genomfört ett 40-tal intervjuer med patienter samt djupintervjuer med sex tandhygienister, dels gjort observationer på flera olika kliniker. Observationerna har varit antingen “deltagandeobservationer” då hon fört anteckningar, eller videodokumenterade observationer.
– Jag har velat se hur tandhygienister förstår och förklarar sitt arbete i möte med människor från andra länder, alltså hur de förhåller sig till den etniska mångfalden. Resultatet pekar på en utvecklingspotential – här finns många goda exempel som jag hoppas ska komma till nytta för andra praktiker som möter patienter i vardagen.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Carin Björngren Cuadra på telefon 040 – 10 95 03 eller 0735 – 60 05 12.
