Korta sockerkedjor – ett framtida läkemedel mot Alzheimer?

Heparansulfat, långa kedjor av socker-molekyler, produceras av flertalet av kroppens celler. Att heparansulfat har är nödvändigt för uppkomsten av amyloid, abnorma proteininlagringar i kroppen, har tidigare inte varit känt. Amyloid uppträder vid flera allvarliga sjukdomstillstånd, till exempel Alzheimers sjukdom, galna kosjukan, åldersdiabetes och den så kallade AA-amyloidos som ofta utvecklas vid kroniska inflammationssjukdomar.

Forskargruppen leds av professor Ulf Lindahl och docent Jin-ping Li vid institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi vid Uppsala universitet. De har studerat hur heparansulfat binder samman de abnorma proteinmolekylerna och därmed framkallar amyloid-utfällningen. I försöken har forskarna utnyttjat genetiskt förändrade möss, som tillverkar mycket mer än normalt av enzymet heparanas. Detta enzym klyver den normalt långa heparansulfatkedjan i korta bitar. Både de genmodifierade mössen och normala kontrollmöss stimulerades med en behandling som brukar leda till snabb bildning av amyloid (AA-amyloidos) i flera inre organ, däribland levern, njurarna och mjälten. De heparanasproducerande mössen visade sig vara helt resistenta mot amyloidos i levern och njurarna, organ med uttalad överproduktion av enzymet och därmed mycket korta heparansulfatfragment. Däremot utvecklade de amyloid i mjälten, som undgått överproduktion av heparanas och därför innehöll normalstort heparansulfat. Kontrollmössen fick amyloidos i såväl mjälten som levern och njurarna. Resultaten visar att förekomsten av normalstort heparansulfat är en förutsättning för utveckling av AA-amyloidos. Eftersom heparansulfat finns ansamlat också vid andra typer av amyloidinlagringar drar forskarna slutsatsen att sambandet är allmängiltigt.

– Upptäckten ger förhoppningar om att korta bitar av sockerkedjor kommer att kunna användas som läkemedel mot Alzheimer och andra amyloidsjukdomar i framtiden.
– Men först måste sådana föreningar noga testas med rena amyloidproteiner i provrör och sedan utvärderas i omfattande prövningar på försöksdjur. Först därefter kan det bli aktuellt att inleda prövningar på patienter, säger professor Ulf Lindahl.

Kontaktinformation
För mer information: Ulf Lindahl, 018-471 4196, eller Ulf.Lindahl@imbim.uu.se