Fruktflugan kan skilja mellan individuella doftsignaler
Björn Johansson har för första gången visat att fruktflugan kan skilja mellan individers doftsignaler. Dessutom visar hans avhandlingsarbete att doftsignalerna har en kostnad i form av en kortare livslängd. Björn Johansson lägger fram sin avhandling vid Uppsala universitet den 15 april.
Kemiska signaler, feromoner, anses allmänt vara den äldsta formen av kommunikation. Man har länge vetat att de är viktiga i det sexuella beteendet hos bakterier och människor, men trots detta vet vi lite om budskapen de förmedlar.
Den kemiska signalens “mening” har ansetts begränsad till att förmedla avsändarens art och koordinera det sexuella beteendet. Budskap om avsändarens kvalitet som partner har oftare tillskrivits visuella och akustiska signaler. För att ett budskap om kvalitet ska bli trovärdigt krävs en att avsändaren betalar för det, och feromoner har ansetts för billiga att producera för att åstadkomma en kvalitetssäkring.
Denna traditionella syn har nu börjat ifrågasättas. Allt fler tecken tyder på att feromoner kan ge information om en partners genetiska kvalitet, immunförsvar eller sociala status.
Björn Johansson vid institutionen för ekologi och evolution har undersökt vilken roll feromoner spelar vid val av partner hos en art av fruktflugor från ögruppen Hawaii. Denna art har ett parningssystem som påminner om orrars: hanarna samlas på en spelplats för att konkurrera om och uppvakta honorna.
Feromoner har en framträdande roll i hanarnas spelbeteende. De försök som har genomförts tyder på att feromonets “mening” varierar med socialt sammanhang. Honor visar påfallande svagt intresse för mängden feromon, vilket antyder att feromon för dem framförallt är en art-igenkänningssignal.
Trots detta är signalen uppenbarligen kostsam eftersom hanar som producerar mycket feromon har kortare livslängd. Detta talar för att feromonet har en funktion vid hanarnas konkurrens med varandra. Hanar kan skilja sitt eget feromon från andra hanars, och också skilja ut om feromonet kommer från en eller två främmande hanar. Feromonet skulle alltså kunna informera hanarna både om antalet medspelare och deras konkurrensförmåga. En hane som producerar mycket feromon kanske inte imponerar så mycket på honorna, men däremot tillräckligt mycket på andra hanar för att få ett försteg på spelplatsen.
Detta är första gången som ett feromon visar sig ha denna typ av kostnader, liksom det är första gången som det har visats att en insekt kan skilja mellan individuella doftsignaturer.
Kontaktinformation
Björn Johansson, tel: 018-471 64 95, mobil: 0709-40 96 27, e-post: bjorn.johansson@ebc.uu.se
