Artikel från Uppsala universitet
10 mars 2005

Celler ska skapa nedbrytbart implantatmaterial

I laboratorium ska europeiska forskare få mänskliga celler att producera implantatmaterial som kan hjälpa kroppen att återskapa skadade organ. Projektet koordineras av professor Jöns Hilborn vid Uppsala universitet och finansieras av EU-anslag.

Projektet har tilldelats 15 miljoner kronor i EU-anslag och ska löpa på tre år.
– Det här är verkligen spännande för svensk forskning. Projektet har valts ut som ett av de sex mest excellenta projekten i Europa, säger Jöns Hilborn.
Syftet med projektet är att designa och styra celler så att de framställer implantatmaterial som i huvudsak består av proteiner. Materialet, som produceras i laboratorium från en kontrollerad odödlig cellinje, blir nedbrytbart av kroppen. Tanken är att materialet ska sättas in i kroppen för att hjälpa den att självläka en skada.
– Vår metod skulle kunna ersätta djur och människor som donatorer av material, vilket skulle minimera risk för spridning av sjukdomar och ge möjlighet att bättre styra materialets struktur och sammansättning. I slutänden blir det då mer funktionellt för patienten, berättar Jöns Hilborn.
Cellerna tillverkar sitt material på en så kallad klätterställning, som forskarna tillverkar och ger önskvärd form. För att undvika avstötningsreaktioner från kroppen tas sedan själva cellerna bort, så att endast materialet och ställningen finns kvar.
Ställningen görs av nedbrytbar polymer och tas fram i två versioner, en som bryts ned på två till tre veckor, så att den är nedbruten när materialet ska sättas in i kroppen. Den andra bryts ned på sex månader, och används vid tillfällen när kroppen behöver mer stöd.
Implantatmaterialet är tänkt att kunna användas för flera skador. Det första användningsområdet tror Jöns Hilborn blir återskapande av hud, till exempel vid brännskador. Hans förhoppning är att hud framställt med projektets material kan användas på människor inom en treårsperiod.
Övriga användningsområden kan vara reparerade blodkärl, tarmkanaler eller urinblåsor. På längre sikt tror forskarna att materialet även kan användas på nerver, hjärta och hjärna.
Fördelen med projektets metod att producera material från en kontrollerad cellinje är att materialet inte behöver kontrolleras för smitta vid varje implanteringstillfälle. Dessutom har produkten den biologiska aktivitet som endast material från djur och människor tidigare har kunnat uppvisa.
Deltagare i projektet är Uppsala universitet, RWTH-Aachen, Swiss Frederal Institute of Technology, Lausanne Research Hospital, University College London, Karocell AB och Manchester University.

Bild finns tillgänglig hos Uppsala universitet, informationsavdelningen, tel 018-471 22 60.

Kontaktinformation
Jöns Hilborn, tel: 018-471 38 39, mobil: 0704-25 06 68, e-post: Joens.Hilborn@mkem.uu.se

Nyhetsbrev med aktuell forskning

Visste du att robotar som ser en i ögonen är lättare att snacka med? Missa ingen ny forskning, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Jag vill prenumerera