Skadliga effekter av inavel i vargstammen – valpkullarna minskar i storlek
Den skandinaviska vargstammen är isolerad och hårt inavlad. Svenska och norska forskare inom SKANDULV, det Skandinaviska Vargforsknings-projektet, har klarlagt allvarliga negativa effekter av denna inavel, som påverkar tillväxten i vargstammen. Inavelseffekterna utgör nu tillsammans med den illegala jakten det allvarligaste hotet mot vargarnas framtid i Sverige och Norge.
Det framgår av en artikel i den högt rankade brittiska vetenskapliga tidskriften Biology Letters, som utges av The Royal Society of London. Genom ett nära internationellt samarbete mellan viltekologer på Grimsö Forskningsstation, som tillhör SLU (Sveriges lantbruksuniversitet) och norska kollegor vid Högskolan i Hedmark och NINA i Trondheim, samt molekylärbiologer på Ekologihuset vid Lunds universitet, har de involverade forskarna lyckats rekonstruera ett fullständigt släktskapsträd för den skandinaviska vargstammen, en nödvändig förutsättning för att kunna mäta inavelseffekter.
Analyserna visar att kullstorlekarna hos de skandinaviska vargarna är mycket känsliga för inavel. Den genomsnittliga storleken för vargkullar, räknade under deras första levnadsvinter, ligger runt sex valpar för vargar som inte är inavlade. I dagens skandinaviska vargstam har denna siffra på grund av inaveln sjunkit till under fyra.
– Dessa resultat hade inte varit möjliga att nå utan ett synnerligen nära samarbete mellan de svenska och norska ekologerna och spårarna på fältet och molekylärbiologerna på laboratoriet i Lund. Avgörande har också varit att data insamlats ända från det de första vargarna dök upp i gränstrakterna mellan Sverige och Norge i slutet av 70-talet,” säger Petter Wabakken från Högskolan i Hedmark, som själv varit med och spårat varg under hela perioden sedan dess.
Forskarna har kartlagt släktskapet för i det närmaste samtliga vargar ända tillbaka till de första invandrarna som kom ned till mellersta Skandinavien för 25 år sen. Ett sådant komplett släktträd är nödvändigt för att korrekt kunna bestämma inavelsnivån för varje ynglande vargfamilj.
– Konstruktion av kompletta släktskapsträd för vilda populationer är något mycket unikt. För vilda vargar har det aldrig gjorts förut, och faktiskt inte för några vildlevande däggdjur överhuvudtaget, utan endast för zoo-populationer” säger Olof Liberg, ekolog vid Lantbruksuniversitetets forskningsstation Grimsö och koordinator för SKANDULV.
– Med hjälp av detta släktskapsträd och våra fältdata har vi kunnat göra något ännu mera ovanligt, nämligen att i faktiska siffror koppla genetiska problem till tillväxten hos en liten hotad djurpopulation. De flesta så kallade sårbarhetsanalyser för hotade djurarter lider av att de saknar en en sådan koppling mellan genetik och demografi.
Inavelsnivåerna i dagens vargstam har nått oroväckande höga nivåer. För varje kull av vargar som fötts i vargstammen har man beräknat s.k. inavelskoefficienter och sedan visat att ju högre inavelskoefficient, ju mindre kullstorlek. Beräkningarna gäller tills vidare dock bara storleken på den första kullen som varje vargpar föder fram, för senare kullar kan man inte på spårsnö skilja årsungarna från äldre kvarvarande syskon i flocken.
– Det genomsnittliga släktskapet mellan olika vargar i dagens vargstam ligger högre än vad man får när två helsyskon parar sig, och vid en så hög inavelsnivå är det stor risk att dolda skadliga gener får genomslag genom att vargarna ärver dem från båda föräldrarna, förklarar Staffan Bensch, professor och ledare för de genetiska analyserna vid molekylär-ekologiska laboratoriet på Ekologihuset vid Lunds Universitetet.
– Förmodligen är den sjunkande trend vi nu ser på kullstorlekarna i vargstammen resultatet av många små genetiska effekter av inaveln som adderas till varandra.
För att kunna förutsäga vilken effekt denna inavel kommer att ha framöver har forskarna gjort preliminära modeller av den fortsatta inaveln och tillväxten i vargstammen. Dessa visar att trots att inaveln hela tiden förvärras om inga nya individer invandrar så kommer vargstammen med stor sannolikhet att fortsätta tillväxa i ytterligare ett antal år. Om ingen invandring sker kommer emellertid förr eller senare en vändning nedåt, men tidpunkten för denna beror bland annat på hur högt man släpper vargstammen innan man begränsar den, dvs. vilken övre gräns man av politiska, sociala och ekonomiska skäl sätter för stammen. Men även om man inte lägger någon begränsning alls på vargstammen så fortsätter ändå inaveln och så småningom vänder stammen nedåt även i det fallet. På mycket lång sikt är det hög risk för ett slutligt utdöende, oavsett vilket förvaltningsmål politikerna sätter.
– Detta innebär att det allra viktigaste för att bevara vår vargstam är att det kommer in nya individer utifrån för att häva den fortgående inaveln, ju förr ju bättre, påpekar Pär Forslund vid Institutionen för Naturvårdsbiologi på SLU i Uppsala. Han tillägger dock att tidsperspektivet är ganska långt, vilket ger oss tid att vänta på nya invandrare.
– Även vid en så snäv begränsning av vargstammen som 200 djur, kommer inte vändningen nedåt förrän om något eller några tiotal år, förutsatt att inte andra faktorer förvärras, t.ex. den illegala jakten. Lägger man begränsningen vid 500 djur ser man ingen permanent nedgång förrän om tidigast 40-50 år.
De gjorda modellerna bygger på de faktiska data forskarna tagit fram, men innehåller också ett antal antaganden om förhållanden som ännu är okända. Verkligheten behöver alltså inte bli fullt så illa som modellerna visar, t.ex. om den visade inavelseffekten bara skulle gälla för första kullen och inte för alla kullar som föds. Det kan dock också bli värre, t.ex. om vi har inavelseffekter även på de vuxna vargarnas överlevnad. Skillnaderna rör dock mer tidsperspektivet än det slutliga utfallet. Forskarna kommer nu att komplettera modellerna för att t.ex. se hur mycket en enstaka respektive flera invandrare betyder för utvecklingen, och vilken betydelse tidpunkten för en eventuell invandring har.
– Den goda nyheten är att vi från forskningens sida kan leverera en fortlöpande information om alla de viktigaste faktorerna i vargstammens biologi, inklusive den genetiska utvecklingen, vilket innebär att vi i god tid kan varna, t.ex. om utvecklingen börjar gå fortare än förväntat, säger Håkan Sand, forskare vid SLU Grimsö, och ledare för de ekologiska vargstudierna i Sverige.
Avslutningsvis påpekar Olof Liberg:
– Vi får inte heller glömma att det största akuta hotet mot vargstammens tillväxt idag inte är inavel, utan det illegala avlivandet av vargar. Våra resultat får därför inte tas till intäkt för att man helt fryser möjligheterna till skyddsjakt, vilket i värsta fall skulle kunna leda till en ökad illegal jakt.
Kontaktinformation
SLU, Grimsö forskningsstation: Olof Liberg, (#46) 0581-69 73 31, 070-39 49 519, olof.liberg@nvb.slu.se
Ekologihuset Lunds Universitet: Staffan Bensch, (#46) 046-222 42 92, mailto:staffan.bensch@zooekol.lu.se
Högskolan i Hedmark: Petter Wabakken, tel (#47) 97 04 45 18, mailto:petter.wabakken@sue.hihm.no
Den vetenskapliga artikeln om inaveln i vargstammen kommer inom kort att publiceras på Royal Society of Londons hemsida, under nedanstående länk.
