Artikel från Stockholms universitet

Den här artikeln bygger på ett pressmeddelande. Läs om hur redaktionen jobbar.

10 februari 2005

Nya häpnadsväckande forskningsresultat om vattenflöde i glaciärer

För att förstå glaciärers och inlandsisars dynamik samt deras respons på klimatvariationer behöver vi grundläggande kunskap om hur glaciärer rör sig. Regn som faller på en glaciär och vatten som bildas genom smältning på dess yta kan transporteras genom isen ned till bottnen där det har stor betydelse för deras rörelse då isrörelsen till stor del bestäms av vattentrycket vid bottnen av en glaciär.

Vattentrycket fungerar som en domkraft och trycker glaciären framåt vid höga trycktillfällen. Detta kan momentant öka isens rörelse till det dubbla eller mer. För att veta hur glaciärernas rörelse varierar på både lång och kort sikt är det nödvändigt att ha en klar bild av hur vatten från regn och smältning på glaciärytan kan nå glaciärens botten.

På den 3 km2 stora Storglaciären i Tarfaladalen i Kebnekajsefjällen, där Stockholms universitet har en glaciologisk forskningsstation har ett amerikanskt-svenskt forskarteam undersökt hur vatten transporteras inuti glaciären för att bättre förstå gamla etablerade teorier om vattenflöde i glaciärer. Genom att borra 48 vertikala hål om totalt 3,9 km i glaciären och kartlägga dess inre med hjälp av undervattensvideokameror samt att kartera sprickor från glaciärytan med markpenetrerande radar har teamet kunnat skapa sig en bild av hur vattnet circkulerar inne i glaciären.

Resultaten, som redovisas i den vetenskapliga tidskriften Nature den 10 februari, är häpnadsväckande. De visar att den tidigare förhärskande uppfattningen att vattnet rör sig i tubliknande kanaler och att sprickor i isen inte kan förekomma på avsevärda djup i glaciären är felaktiga. De nya resultaten visar att glaciären är genomkorsad av öppna sprickor även på mycket stora djup och att dessa är sammankopplade och utgör ett intrikat system för transport av vatten genom Storglaciären som har en medeltjocklek på 93 m med ett maximumvärde på 250 m. De tublika kanaler som förutsagts i tidigare teorier verkar bara förekomma under speciella förhållanden. Dessa nya resultat kommer att ha stor betydelse för vår framtida förståelse för dynamiska processer inte bara hos mindre glaciärer utan även hos stora inlandsisar, t.ex. den grönländska inlandsisen.

Tidskriftens omslagsbild föreställer Tarfala forskningsstation.

Närmare information lämnas av professor Peter Jansson, naturgeografi på tfn 08-16 48 15 eller e-post peter.jansson@natgeo.su.se

Nyhetsbrev med aktuell forskning

Visste du att robotar som ser en i ögonen är lättare att snacka med? Missa ingen ny forskning, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Jag vill prenumerera