Mistra begränsar svensk miljöforskning
Miljöproblemen är färdigdefinierade. Nu gäller det att hitta lösningar. Det är utgångspunkten för forskningsstiftelsen Mistra, en utgångspunkt som riskerar att allvarligt försumma grundläggande miljöforskning, visar en ny avhandling vid LiU.
1994 inrättades sju nyinrättade forskningsstiftelser. Pengarna till dem, ca 18 miljarder kronor, kom från de nedlagda löntagarfonderna. Målet med forskningsstiftelserna var att forskningen skulle bli mer samhällsrelevant och ske i samverkan med näringslivet. Det här har inneburit en i grunden förändrad forskningspolitik i Sverige.
De vetenskapsteoretiska grunderna för denna förändring analyseras av Malin Mobjörk i en studie av Mistra, Stiftelsen för miljöstrategisk forskning. Malin Mobjörk är nybliven doktor vid Tema vatten, Linköpings universitet.
I sin analys utgår hon från den förändrade syn på vetenskap och forskning som slagit igenom på 1990-talet. Borta är det gamla idealet att vetenskapen ska eller kan vara objektiv och opartisk. Istället betonas vetenskapens sociala och kulturella sammanhang, dess kontext.
Men, finner hon, denna insikt om vetenskapens kontextberoende tycks falla bort i den faktiska forskningspolitiken. Underförstått finns det gamla idealet kvar, att de forskningsresultat som kommer fram är allmängiltiga.
Mistra ska stödja forskning som stärker Sveriges konkurrenskraft och som bedrivs tvärvetenskapligt. Forskningen ska resultera i lösningar, eller förslag på åtgärder, på viktiga miljöproblem. Utgångspunkten för Mistra är att vi idag vet tillräckligt om orsakerna och att miljöproblemen är färdigdefinierade. Nu gäller det att hitta lösningar.
Det innebär att många frågor åsidosätts, frågor som kan vara djupt konfliktfyllda och värderingsberoende. Det innebär också att grundläggande forskning försummas, liksom forskning för att upptäcka nya problem.
Resultatet blir en likriktning av den forskning som Mistra finansierar. Den inriktas på redan definierade problem. Huruvida dessa är de mest relevanta ifrågasätts inte, inte heller själva problemformuleringen.
Inom Mistra efterlyses mer samhällsvetenskaplig och problematiserande forskning. Betydelsen av mångfald och komplexitet betonas. Samtidigt ställer Mistra upp ramar som begränsar sådan forskning.
– Med Mistras styrning försvåras snarast det nytänkande man säger sig vilja ha, något som man själv tycks vara omedveten om, konstaterar Malin Mobjörk.
En slutsats är att forskningspolitiken präglas av en oreflekterad ambivalens, och följdriktigt har hon döpt sin avhandling till “En kluven tid”.
Kontaktinformation
Telefon till Malin Mobjörk 013 – 28 22 77, e-post: malmo@tema.liu.se
