Varningssignal från dödad insekt
I insekternas värld styrs beteendet vanligen av kemiska signaler – av dofter. Och det är inte bara föda som doftar. Faror luktar också. På Ekologiska Institutionen vid Lunds universitet har man med videokamera följt hur insekter rör sig i ett konstgjort landskap när de utsätts för olika kemiska signaler. Det visar sig att liklukt är mer alarmerande än lukten av rovdjur.
Elna Nilsson har studerat hur en art av hoppstjärt (Protphorura armata) beter sig när den utsätts för olika kemiska signaler. Hon har just presenterat resultaten i en doktorsavhandling.
Forskarna vill lära sig förstå hur insekter rör sig och sprider sig i terrängen. Den art av hoppstjärt som studerats är en och en halv millimeter lång och antas angripa sockerbetor under grodden. Den är blind och därför i huvudsak beroende av kemiska signaler för att kunna orientera sig.
– Hoppstjärtarna flyr när de känner liklukten från dödade artfränder. Om de däremot rör sig i en terräng där t ex rovkvalster – en av deras naturliga fiender – har rört sig, reagerar de inte. Det är förmodligen enklare och effektivare att bli varnad av liklukten än att behöva känna igen olika dofter som är karakteristiska för olika rovdjur, resonerar Elna Nilsson.
Hoppstjärtarna attraheras av sina artfränders dofter. När många samlas på ett litet område där det finns föda lockas också rovdjuren dit. Om en hoppstjärt då dödas flyr de andra. Den döda insekten avger bl a linolsyra, och det tycks vara denna förening hoppstjärtarna reagerar på.
Elna Nilsson har också undersökt vad som händer när en hoppstjärt rör sig genom terrängen utan att utsättas för dofter eller andra sinnesintryck. Den förflyttar sig då och då i en ögla och återvänder till sitt spår. Varför den gör så vet man inte säkert. Det kan vara ett bra sätt att orientera sig i en okänd terräng.
Kontaktinformation
Elna Nilssons doktorsavhandling heter Movement Patterns and displacement of a soil insect.
Hon nås för ytterligare information på 0702 609 700, e-post Elna.Nilsson@ekol.lu.se
