Livets sista boning
Under senare år har vården av äldre i livets slutskede såväl som anhörigas situation som hjälpgivare blivit föremål för ett växande intresse.
Anna Whitaker har i sin avhandling vid Institutionen för socialt arbete-Socialhögskolan, Stockholms universitet studerat åldrandets och döendets villkor för de äldre som under livets sista tid bor och vårdas på sjukhem, och för deras anhöriga. Under drygt ett halvår har hon följt en sjukhemsavdelning i Stockholmsområdet. Olika metoder har använts: deltagande observationer, informella samtal med de äldre, deras anhöriga och med personal. Vidare har intervjuer genomförts med 18 anhöriga.
Av studien framgår att sjukhemmet som plats karaktäriseras av två genomgående villkor: väntan och en ständig närvaro av döende och död. För de gamla på sjukhemmet präglades det dagliga livet av beroendet av andra och en uppmärksamhet kring kroppens förfall. I avhandlingen diskuteras hur den institutionella miljön bidrar till att förstärka bilderna av kroppsligt förfall. Sjukhemmet är en plats som berör och väcker starka känslor hos anhöriga.
Vid en placering på ett sjukhem genomgår den gamla och dennes anhöriga stora förändringar. Den gamlas sjukdomstillstånd och gradvisa försämring är en starkt bidragande faktor. De flesta anhöriga fortsätter att besöka och hjälpa den gamla efter sjukhemsplaceringen, även om dessa insatser varierar både till omfattning och till innehåll. Inte sällan uppfattas dessa besök som både otillräckliga och triviala. Anna Whitaker visar dock hur dessa anhörigbesök snarare bör ses som 1) ett slags ritual som bidrar till en känsla av sammanhang och kontinuitet, 2) representationer av relationen samt 3) ett sätt genom vilka anhöriga kan bidra till att bevaka och bevara den gamlas personliga identitet. På så sätt blir anhöriga ett slags värdighetens väktare.
I intervjuerna med anhöriga framkom en utryckt önskan att den gamla skulle få dö. Källorna till dessa tankar visar sig vara nära kopplade till bristande inflytande, små påverkansmöjligheter och känslor av maktlöshet. Den mest avgörande omständigheten har dock att göra med anhörigas upplevelser av åldrandet och döendet som ett utdraget och ovärdigt förlopp med kroppsliga förluster och förfall. En slutsats som dras utifrån detta är att det inte är döden i första hand som anhöriga och de gamla fruktar, utan den kroppsliga upplösningen och gränslösheten.
Doktorsavhandlingens titel: Livets sista boning. Anhörigskap, åldrande och död på sjukhem.
Disputationen äger rum fredag den 19 mars kl. 13.00 i aulan, hörsal 13, Institutionen för socialt arbete-Socialhögskolan, vid Sveaplan. Opponent är Britt Slagsvold, professor vid Norsk institutt for forskning om oppvekst, velferd og aldring (NOVA), Oslo, Norge.
Anna Whitaker kan nås på telefon 08-720 11 56 (e-post anna.whitaker@chello.se)
