Tonårsflickors identifikationer i en multietnisk stadsdel
De svenska stadsdelar som kan kallas de mest multietniska, det vill säga där andelen utrikes födda bland de boende är som störst, är också landets allra fattigaste stadsdelar. Bland unga människor som växer upp i sådana stadsdelar verkar den etniska segregationen upplevas som en dold men medveten form av samhällsplanering. Där låter sig uttryck som "det mångkulturella samhället" inte gärna uttalas med annat än ett ironiskt tonfall.
Åsa Andersson har intervjuat ett tjugotal tonårsflickor med olika ursprung, som alla bodde och gick i skolan i samma göteborgsstadsdel under slutet av 1990-talet. Vad innebär “det mångkulturella samhället” för dem och varför är de ofta ironiska när de talar om det?
Stadsdelen har under årens lopp getts mycket negativ uppmärksamhet, framförallt i massmedia, vilket inneburit viss social stigmatisering för dess invånare. I centrum för studien står kön, ungdom, etnicitet, plats och social skiktning. Det mångkulturella samhället utgör en påtaglig realitet för flickorna, en realitet som tillsammans med olika former av ojämlikhet ställer dem inför mångtydiga och motsägelsefulla situationer och relationer att tolka och begripa.
Men det mångkulturella samhället utgör också en pågående diskussion att förhålla sig till. Det kan handla om normer och strategier för hur flickor kan agera för att få möjlighet att delta på offentliga ungdomsarenor utan att riskera sitt rykte. Det kan även handla om vilka möjligheter man har att själv välja etnisk eller nationell tillhörighet. Och det kan visa sig att beteckningar som “svensk” och “utlänning” i vissa sammanhang kan ha lika mycket med stadsdelstillhörighet, klass och stil att göra som med var man själv eller ens föräldrar är födda.
Även i fråga om kön och sexualitet avspeglas effekter av den etniska och sociala segregationen. Den i många sammanhang mycket betydelsefulla kvinnliga oskulden omtalas exempelvis som ett slags etnisk och platsberoende statusmarkör. Med hjälp av en sådan urskiljs med kraftfulla generaliseringar de som omnämns som fina eller rena flickor från dåliga, invandrartjejer från de svenska, och i förlängningen även olika stadsdelar från varandra. Men jämsides med dylika skillnadsmarkeringar pågår även identifikationer och gemenskaps-yttringar över de tillskrivna etniska gränserna. Det ges i flickornas berättelser många exempel på hur man försöker bryta med och markera avstånd mot stängda etniska kategoriseringar. Att vara, som flera av de intervjuade uttrycker det, “riktig” assyrier, somalier, svensk eller något annat, är inte eftersträvansvärt, då det innebär ett uteslutande av andra tillhörigheter. Detta kan i sin tur även försvåra de transkulturella umgängesmönster som de allra flesta av flickorna praktiserar. I flickornas kritik mot etniska stängningar ryms stundtals också en kritik mot en könsordning, som ofta formuleras som etnisk men som inte sällan visar sig ha transkulturella förbindelser och funktioner. I många av flickornas berättelser och meningsutbyten ges exempel på ambivalens och inkonsekvens av ett slag som inte indikerar någon tydlig definition av multikulturalism som politiskt program. Snarare kan de unga berättelserna exemplifiera behovet av att ständigt hålla en kritisk dialog om det mångkulturella samhället vid liv.
Avhandlingens titel: Inte samma lika. Identifikationer hos tonårsflickor i en multietnisk stadsdel.
Disputationen äger rum fredagen den 10 oktober 2003 kl. 13.00
Opponent: Docent Karin Salomonsson
Sal L 100, Etnologen, Lennart Torstenssonsgatan 8, Göteborg
Närmare upplysningar kan fås av Åsa Andersson, tel. 0521-264819 (arb.), 031-24 12 49 (hem), e-post asa.andersson@.htu.se
Kontaktinformation
Barbro Ryder Liljegren
Informationsssekreterare
Humanistiska fakultetskansliet
Box 200
SE 405 30 GÖTEBORG Sweden
tel 031-773 4865
fax 031 773 1144
e-post: Barbro.Ryder@hum.gu.se
hemsida: www.hum.gu.se
