Energitemat en fråga om val
Vilken energikälla bör vi välja och varför? Det är den dominerande aspekten på kunskapstemat energi som det behandlas i den svenska skolan.
Ett mer problematiserande synsätt, som ifrågasätter vår energislösande livsstil, får föga uppmuntran och stöd i skolan. Baserade i ett traditionellt vetenskapligt synsätt har skolans lärare ringa förberedelse för att bemöta och fördjupa civilisationskritiska resonemang.
Sociologen Per Gyberg har studerat hur energitemat behandlas i den svenska skolan. Det har resulterat i en doktorsavhandling vid tema Teknik och social förändring, Linköpings universitet. Hans forskning bedrivs som en del av den nationella forskarskolan Energisystem.
Energi är tacksamt att ta upp som ett ämnesövergripande tema i skolan. Det är lätt att hitta infallsvinklar från såväl natur- som samhällsorienterande ämnen. Skolan skapar dock speciella villkor för vad som tas upp och hur, med stark dominans för ett naturvetenskapligt synsätt. Enligt detta synsätt ska fakta hållas isär från värderingar. Fakta förknippas med objektiva kriterier, vetenskapliga begrepp och exakthet, t.ex. mätbara utsläpp. Detta är lätt och naturligt för skolan att hantera. Samtidigt levereras det mesta av undervisningsmaterialet från energibranschen själv, med dess specifika urval av fakta, utan att detta problematiseras. När kärnkraften presenteras som en ren energikälla (inga koldioxidutsläpp) nämns exempelvis ingenting i undervisningsmaterialet om miljövillkoren eller energiåtgången för uranbrytning.
Det dominerande sättet att behandla energitemat handlar om att välja rätt energikälla. Det finns även andra sätt, exempelvis individens ansvar som samhällsmedborgare (genom exempelvis återvinning). Men hur mycket energi som används problematiseras generellt inte. Teknikoptimismen är påtaglig, de problem som finns med dagens energikällor går att lösa.
Trots detta fann Per Gyberg en utbredd katastrofkänsla hos skolbarnen. De flesta elever är övertygade om att jorden kommer att drabbas av någon form av katastrof, även de som hoppas på teknikens och vetenskapens förmåga att lösa problemen. Skolan är dock oförmögen att hantera dessa föreställningar, med sitt sätt att organisera kunskapen, konstaterar Per Gyberg:
“De civilisationskritiska diskursernas moraliska utmaningar och ställningstaganden togs inte på allvar eftersom de skulle innebära omfattande förändringar för hur den västerländska människan lever sitt liv”. Han ser dock en liten öppning: Genom att tillåta flera infallsvinklar och att temat problematiseras, så har skolan ändå öppnat sig något för en djupare diskussion kring energitemat.
Kontaktinformation
Per Gyberg, pergy@tema.liu.se, tel 013 – 28 56 16, 013 – 15 91 77
