Riksbankens “styrning” en fråga om förväntningar
Sveriges riksbank och andra centralbanker har egentligen ingen möjlighet att kontrollera inflationen. Att de ändå tycks kunna styra inflationen beror på att de fungerar som s k fokalpunkter för förväntningar om inflationen. Om marknadens aktörer tror att centralbankens prognoser är riktiga, så handlar man därefter, och då blir centralbankens uppfattning om framtiden till en självuppfyllande profetia. Det skriver ekonomen Ingemar Bengtsson från Lunds universitet i en avhandling som ifrågasätter gängse förklaring av inflationens bestämning.
Centralbankens makt över ekonomin brukar härledas från dess monopol på sedelutgivningen. Makten antas utövas genom ändringar i den s k styrräntan.
– Men sedeltryckningsmonopolet utnyttjas i praktiken aldrig. Det vore heller inte meningsfullt, eftersom det finns andra betalningssätt än kontanter. Och ingen har på ett övertygande sätt kunnat visa varför de som i verkligheten sätter priser och löner skulle påverkas av ett ökat utbud av kontanter, påpekar Ingemar Bengtsson.
– Vad gäller styrräntan, så påverkar den bara bankernas in- och utlåning i centralbanken under mycket korta tidsperioder. Det är svårt att tro att detta räcker för att styra marknadsräntorna. Det handlar snarare om förväntningar: marknadsräntan ändras eftersom marknadsaktörerna förväntar sig att den ska ändras, när centralbanken ändrat styrräntan.
Det är just denna kollektiva förväntan som får systemet att fungera. I en osäker värld behöver alla en punkt att rikta in sig mot, och enligt Bengtsson fungerar Riksbanken som en sådan fokalpunkt för inflationsförväntningar. Genom sina gamla traditioner, sitt namn och sin anknytning till staten passar Riksbanken bra för rollen, och vill också gärna ha den.
– Riksbanken ska ju uppfylla statens inflationsmål. Därför vill man ha både publicitet och trovärdighet, så att andra följer efter i samma riktning, menar Ingemar Bengtsson.
Trovärdigheten är viktig. Riksbanken, amerikanska centralbanken FED och andra centralbanker har inte råd att ha mycket fel, för då skulle de tappa sin auktoritet. Därför går de alltid försiktigt fram med mycket små ränteändringar i taget.
Om Sverige går med i EMU kommer Europeiska Centralbanken att ersätta Riksbanken som fokalpunkt för förväntningar för svensk ekonomi. ECB har ingen lång tradition att luta sig mot men kan nog ändå fungera i rollen, framför allt eftersom den behövs. Ingen aktör har intresse av att ifrågasätta fokalpunkten, menar Bengtsson, så länge dess förväntningar om den framtida inflationen blir någorlunda korrekta. Och det blir de ju, så länge de får efterföljd.
Avhandlingen heter Central bank power: a matter of coordination rather than money supply. Ingemar Bengtsson träffas på tel 0431-82817, ingemar.bengtsson@nek.lu.se. En sammanfattning av avhandlingen, som läggs fram den 3 juni, finns på http://www.lub.lu.se/cgi-bin/show_diss.pl?db=global&fname=soc_436.html.
