Långsiktig planering krävs vid hivbehandling
I en multiprofessionell avhandling speglar Lars E. Eriksson, som är både leg. sjuksköterska och biokemist, tolv års utveckling av hivbehandling. Fyra delstudier spänner från de första hoppingivande behandlingsvaccinstudierna i början av 1990-talet till 2000-talets början med studier av behandlingsuppehåll efter lång tids antihivbehandling.
Sjuklighet och dödlighet relaterat till hiv har minskat dramatiskt i de länder där behandling med olika läkemedel finns tillgänglig. Bromsmediciner som förhindrar virusets förökning används då i olika kombinationer (s k HAART). Dagens effektiva kombinationsbehandlingar har dock nackdelar med biverkningar och att viruset kan utveckla motståndskraft mot läkemedlen. En studie av hivpatienter som fick kombinationsbehandling under två år visade att den fysiska hälsan stabiliserades. Den emotionella hälsan försämrades däremot, en försämring som framför allt var kopplad till biverkningar av medicinerna, som t ex mag-tarmbesvär, värk eller fettförändringar.
I en annan studie har längre planerade behandlingsuppehåll prövats för att minska biverkningar och resistensutveckling. Patienter har då följts före och under ett planerat behandlingsuppehåll, och virusnivåer och immunceller har kontrollerats regelbundet. Vid ett behandlingsuppehåll stiger virusnivåerna. En nyutvecklad metod som upptäcker lägre virusnivåer än vad som kan mätas med vanliga rutinmetoder har använts. Resultaten visar att patienter med snabbare ökning av virusnivåerna även hade en snabbare sänkning av immunförsvarscellerna. De patienter vars sjukdomsförlopp var mer allvarligt innan de började sin kombinationsbehandling hade också snabbare ökning av virusnivåerna under det planerade uppehållet. Den fysiska hälsan var något bättre efter två års behandlingsuppehåll. En orsak till detta skulle kunna vara att tidigare biverkningar minskat.
Den hälsorelaterade livskvaliteten hos män med hivinfektion i allmänhet undersöktes också. Hivpatienterna hade en betydligt sämre livskvalitet jämfört med en grupp slumpvis utvalda svenskar, speciellt när det gäller de känslomässiga och sociala delarna av livskvaliteten. Då flertalet av hivpatienterna i studien var män som smittats sexuellt via person av samma kön, undersöktes också livskvaliteten hos hivnegativa homo/bisexuella män. Jämfört med de slumpmässigt utvalda svenskarna mådde de hivnegativa männen sämre när det gäller livskvalitet med avseende på känslor, familj och generell hälsa, men bättre när det gäller den fysiska hälsan.
En femårig studie av ett hivbaserat behandlingsvaccin visade att vaccinet är säkert, tolereras väl, ger förbättrade immunfunktioner, men inte har någon uppenbar effekt på sjukdomsförloppet. I kombination med effektiv antiretroviral behandling skulle dock ett behandlingsvaccin kunna vara en möjlighet att ytterligare stärka kroppens försvar mot virus.
Avhandlingens titel:
HIV therapies – from health-related quality of life to DNA levels
Författare:
Lars E. Eriksson, Institutionen för omvårdnad, Karolinska Institutet,
tel 08-524 838 31, mobil 070-444 3100 alternativt
mail: lars.eriksson@omv.ki.se
Disputation:
Onsdag 28 maj 2003, kl. 9.00,
Föreläsningssal Adam, Berzelius väg 3, Karolinska Institutet, Solna.
