Ny skeppsbyggnadsteknik fick betydelse för samhällsutvecklingen – kända vrak undersökta
I början av 1500-talet slog en ny skeppsbyggnadsteknik igenom i Europa, kravelltekniken, som fick en mycket stor betydelse både för utvecklingen av handelssjöfarten och för örlogsflottorna.
Med den nya tekniken kundeman bygga större skepp än tidigare, som kunde bära större laster och besättningar, och mer beväpning. De kunde även färdas över öppet hav under lång tid genom att de kunde ta stora förråd av mat och förnödenheter ombord. Därigenom revolutionerade dessa fartyg sjöfart och örlog, vilket i sin tur fick en genomgripande inverkan på de europeiska ländernas ekonomiska, politiska och militära system. Vraken efter dessa stora skepp är idag en viktig källa för förståelsen av dåtidens samhälle. I lämningarna av dem kan man studera hur tekniken integrerade med de nämnda samhällsfaktorerna under flera hundra år.
Den nya tekniken beskrivs i den doktorsavhandling som marinarkeologen Jonathan Adams lägger fram vid Arkeologiska institutionen, Stockholms universitet. Adams är Senior Lecturer i marinarkeologi vid Southamptons universitet och en känd forskare inom den internationella marinarkeologin. Han har sedan ett par årtionden samverkat med svenska forskare vid Stockholms universitet och senare Södertörns högskola (vid den senare finns marinarkeologi idag som ett särskilt akademiskt ämne), vid marinarkeologiska undersökningar i Östersjön och i brittiska vatten.
Avhandlingen bygger på marinarkeologiska och omfattande fältstudier på skeppsvrak både i engelska vatten, vid Bermudas och i Östersjön. Arbetet fokuserar på en serie skepp byggda i kravellteknik från sen medeltid och ny tid i norra Europa och i södra Östersjöområdet.
Avhandlingens första avsnitt utgår från undersökningarna av flera kända örlogsskepp från 1500-talet: Henrik VIII: s stora örlogsskepp Mary Rose, förlist utanför Portsmouth 1545 och bärgat 1982; den kravell i Gustav Vasas flotta som gick under på Nämdöfjärden 1525, och som väckte stor uppmärksamhet, när den lokaliserades 1991; och slutligen ett tredje kungligt skepp, nämligen den stora kravellen Elefanten, byggt i Stockholm i slutet av 1550-talet under Gustav Vasa, och förlist i Kalmarsund 1564. Ett viktigt tema i denna del av avhandlingen är analysen av introduktionen av kravellbyggnadstekniken i Östersjöområdet.
Det andra exemplet utgår från undersökningarna av vraket av ett brittiskt handelsskepp, The Sea Venture, som gick under vid Bermudas 1609. Dess dramatiska förlisning blev senare utgångspunkten för Shakespeares skådespel “Stormen”. Här studerar Adams bl.a. utvecklingen av särskilda typer av fartyg för örlog och för handelssjöfart.
Det tredje exemplet i avhandlingen tar upp kravellbyggnadsteknikens förändring i samband med industrialiseringen i västra Europa. Det utgår från studiet av en brittisk collier – dvs. ett av många engelska lastfartyg för koltransporter – vilket förliste i holländska vatten i början av 1800-talet.
Avhandlingen präglas också av att Jonathan Adams är en mycket skicklig tecknare och målare, och har använt denna färdighet i sitt arbete med dokumentationen av skeppsvrak under vatten. Flera av dessa avbildningar ingår i avhandlingen.
Doktorsavhandlingens titel: Ships, Innovation and Social Change.Aspects of carvel shipbuilding in northern Europe 1450 – 1850.
Disputationen äger rum tisdag den 27 maj kl. 10.00 i hörsal 3, hus B, Södra huset, Frescati. Opponent är seniorforskare Fred Hocker, Nationalmuseets marinarkeologiska forskningscenter i Roskilde, Danmark.
Jonathan Adams kan nås på sin mobiltfn i England +44 7740 427978, eller på måndag 26 maj på tfn 08-608 4191 (arbetstfn för doc. Johan Rönnby, Södertörns högskola)
