Medier spelar ingen roll för utrikespolitiska beslut
Med utgångspunkt i bilderna från Gulfkriget 1991, FN-invasionen i Somalia 1992 och flyktinglägren i Kosovo 1999 blev det vardagligt att prata om CNN-effekten. Medierna styr politiken, påstod man, och pekade på att när medierna sätter en katastrof eller ett krig på agendan, då först agerar enskilda stater, regionala organisationer eller världssamfundet. Men det är inte så.
Mediernas agenda följer i stor utsträckning den dagordning som sätts av politiker och beslutsfattare – i alla fall när det handlar om konflikter som blivit mål för FN-operationer.
Det visar Anthonsen i sin avhandling “Decisions on Participation in UN Operations: Do Media Matter?” Avhandlingen ger svar på två frågor: Finns det en CNN-effekt i Danmark och Sverige? Eller används medierna för att skapa folklig och politisk konsensus för en viss politisk linje?
Avhandlingen visar tre saker:
1) Att det absolut inte finns någon generell effekt av medier på utrikespolitiska beslut om deltagande i FN-operationer.
2) Att svenska och danska politiker och beslutsfattare på tjänstemannanivå är mycket medvetna om att förmedla sin bild av FN-medverkan till medier och därmed säkra folklig och politisk konsensus, men att de också är medvetna om att de inte kan påverka medier direkt.
3) Att det finns mycket stor skillnad i nivå och kvalitet på den uppmärksamhet som svenska och danska medier ger olika konflikter. Låg grad av uppmärksamhet och bred FN-vänlig konsensus är främsta orsakerna till att medier inte spelar någon roll i dessa utrikespolitiska beslut.
Resultaten bygger på analys av 7 987 tidningsartiklar och 2 911 TV-inslag, samt på intervjuer med 26 centrala beslutsfattare i Sverige och Danmark. Efter korta sammanfattningar av de 16 inbördeskonflikter, som FN har intervenerat i under 1990-talet, går Anthonsen igenom danska och svenska beslut om att delta i FN:s operationer i dessa konflikter.
Avhandlingen visar att svenska beslutsfattare fattar beslut om när och hur Sverige ska gå med i FN-operationer utan medial eller opinionsmässig inblandning. Medier trycker inte på för svenskt agerande, och de kräver aldrig att regeringen ska kalla hem folk. Enligt beslutsfattarna är det främst tre faktorer som avgör huruvida Sverige deltar eller inte: Pengar, utbildad personal och FN-mandatets karaktär. Medier kan alltså inte få Sverige att gå med i en FN-operation genom att t ex visa bilder på hjälplösa barn i Rwanda eller svältande flyktingar i Somalia.
Svenskt deltagande i FN-operationer varierar från att sända ut ett par observatörer till t ex Östra Timor till långvariga, multifunktionella insatser i det forna Jugoslavien, och är ibland riskfyllt och farligt för svensk personal – under åren 1948 till 2001 har 67 svenskar mist livet under FN-tjänst. Ändå visar olika opinionsundersökningar att det finns ett mycket starkt folkligt stöd för deltagandet. Anthonsen kartlägger opinionen bland riksdagsledamöter, och visar att frågan om att skicka ut uniformerad personal under FN-kommando i stort sett inte är politiserad.
Avhandlingens titel: Decisions on Participation in UN Operations: Do Media Matter?
– Danish and Swedish Response to Intra State Conflicts in the 1990s Avhandlingsförfattare: Mette Anthonsen, tel. 0737-33 30 80(mob.), 031-773 46 89(arb.)
e-post: mette.anthonsen@pol.gu.se
Fakultetsopponentens namn: Professor Jan Ekecrantz, Stockholm
Tid och plats för disputation: Lördagen den 29 mars 2003, kl. 10.15, Hörsal Dragonen,
Sprängkullsgatan 19, Göteborg
Kontaktinformation
Svenbo Johansson, avdelningsdirektör
Samhällsvetenskapliga fakultetskansliet, Göteborgs universitet
Besöksadress: Skanstorget 18
Postadress: Box 720, 405 30 Göteborg
tel. : +46 (0)31 7731022
fax: +46 (0)31 7731940
e-post: Svenbo.Johansson@samfak.gu.se
