Ny avhandling i lingvistik:Franska i klassrummet
Språk lär man sig genom att tala det. Men hur gör lärarna när eleverna föredrar att vara tysta i klassrummet – det enda ställe där de får språket till livs? I en ny avhandling i lingvistik från Lunds universitet undersöker Anna Flyman Mattsson sambandet mellan elevernas inlärning av franska och den undervisning de får.
Anna Flyman Mattsson har studerat inlärningen hos gymnasieungdomar som läser fortsättningsfranska. Genom att studera lärarnas och studenternas tal har hon sett vilka övningar som är bättre och vilka som är sämre lämpade för att träna grammatik och vilka övningar som är bättre eller sämre för elevernas ordförråd. I sin forskning utgår hon från tidigare studier som pekar på att talträning är grundläggande för språkinlärning.
– Franska och tyska är språk som eleverna nästan uteslutande får tala och lyssna till i klassrummet, säger Anna Flyman Mattsson. Därför är det viktigt att tiden i klassrummet utnyttjas på bästa tänkbara sätt.
För att få eleverna att tala är lärarnas frågor ett viktigt medel. Men lärarna ställer ofta frågor där eleverna kan svara med ett enkelt ja eller nej. Anna Flyman Mattsson har vid sina inspelningar av fransklektioner noterat att många undviker att tala och ofta kommer undan med ett “oui” eller “non” på lärarens frågor.
– Får eleven chansen att slippa säga något så tar hon eller han ofta den. Lärarna bör lägga större vikt vid att ställa frågor som “tvingar” eleverna att svara med mer än ett ord, säger hon.
En aspekt av språket som Anna Flyman Mattsson har studerat är hur eleverna använder olika verbformer. I konversationen används oftast presens och eleverna får mycket lite övning i att använda andra tempus. I övningar där man mer explicit tränar just formen blir tempusvariationen större. Anna Flyman Mattssons studier visar också att frekvensen av olika verbformer i lärarnas tal har stor betydelse för elevernas eget tal.
Dagens språkundervisning är mycket fokuserad på att lära ut regler. När Anna Flyman Mattsson intervjuade elever om fransk grammatik visade det sig att eleverna ofta kunde reglerna men att de ändå hade svårt att använda sig av dem i talet. Det fanns alltså ett glapp mellan undervisningen och språkanvändningen.
På 1700-talet var språkstudier ofta det samma som grammatikstudier. Det viktiga var att kunna läsa ett språk, inte att kunna tala det. Successivt lades vikt även vid talet men det var egentligen först under mitten av 1900-talet som kommunikationsträningen verkligen tog fart. Man uppfann språklaboratorier och på kanadensiska skolor infördes “språkbad” för att de engelsktalande eleverna skulle lära sig franska. Det ansågs att det bästa sättet att lära sig ett nytt språk var att ständigt lyssna till det.
– Det har visat sig att det inte räcker med språkbad för den som vill lära sig att tala grammatiskt korrekt, säger Anna Flyman Mattsson. Idag är trenden för att lära sig ett språk en kombination av språkbad och formträning.
Anna Flyman Mattsson kommer under de närmsta åren att forska om Lunds nya tvåspråkiga Montessoriskola som startar till hösten.
Kontaktinformation
Anna Flyman Mattsson disputerar med avhandlingen Teaching, Learning, and Student Output. A study of French in the classroom.
Tid: fredagen 21 mars klockan 10.15
Plats: Hörsal 128 Stora Algatan 4
Hon nås på telefonnummer 046/ 18 48 31 eller 046-222 04 39
e-post Anna.Flyman@ling.lu.se
