Behövs män?
Hör män och sex till det förgångna? Är kvinnlig kloning framtiden? Ja det verkar så i alla fall om vi ska följa vivlarnas, en typ av skalbaggar, spår. Per Stenberg förklarar i sin avhandling hur klonala former uppstått och varför deras spridningsförmåga är överlägsen de vivlar som fortplantar sig sexuellt.
Klonala organismer har lämnat hanar och sex bakom sig. Honorna sköter reproduktionen själva, resultat blir döttrar som är identiska kopior av mödrarna. Deras antal och framgång är ett stort evolutionärt diskussionsämne. Frågan är hur de kan vara så vanliga och varför de inte bara dör ut efter några få generationer?
80 ryggradsdjur (som fiskar och ödlor) och ungefär 900 arter av insekter har hittills funnits vara helt asexuella. Fler och fler upptäcks hela tiden. Vissa djur har inte bara överlevt utan sex i miljontals år, de har dessutom under denna tid bildat hundratals arter som lever i alla möjliga typer av miljöer världen över. En av de största fördelarna med sex har länge antagits vara den variation som sex skapar. Den naturliga selektionen kan sedan verka på denna variation och gynna de bästa individerna så att arten hela tiden utvecklas och blir bättre anpassad till sin omgivning (evolution).
Asexuella organismer producerar på egen hand identisk avkomma genom kloning. De är evolutionärt intressanta och döljer antagligen många viktiga ledtrådar till varför sexuell reproduktion är så vanligt i naturen. Faktum är att vi fortfarande inte kan peka på fler fördelar än nackdelar med sexuell reproduktion. Det som just nu behövs är fler experimentella resultat och studier av naturliga populationer.
Per Stenbergs avhandling representerar en djupgående studie av olika former av vivlar , skalbaggar, där vissa former förökar sig klonalt och vissa sexuellt. Klonala former av vivlar har nästan uteslutande en mycket större utbredning än sina sexuella släktingar. I Europa har kloner av Otiorhynchus scaber spritt sig till alla granskogar medan de sexuella bara återfinns i några små områden i norra Slovenien och i de östra delarna av de Österrikiska alperna. Den sexuella formen har de senaste decennierna minskat i antal och det är fullt möjligt att de inom kort kommer att dö ut.
Stenberg som är verksam vid institutionen för molekylär biologi, Umeå universitet, har haft som mål att förklara hur de klonala formerna har uppkommit och varför de är så vanliga. Resultaten visar att de viktigaste faktorerna, som gör klonerna så framgångsrika, är deras högre antal kromosomer och deras överlägsna spridningsförmåga.
Fredagen den 7:e mars försvarar Per Stenberg, institutionen för molekylär biologi, Umeå universitet, sin doktorsavhandling med titeln Origin and evolution in parthenogenetic weevils. Svensk titel: Ursprung och evolution av klonala vivlar.
Disputationen äger rum kl. 10.00 på institutionen för Molekylär Biologi (hus 6K) i Major Groove.
Fakultetsopponent är Dr. Ben Normark, Dept. of Entomology, Univ. of Massachusetts, Amherst, Massachusetts, USA.
Kontaktinformation
Per Stenberg uppvuxen i Umeå men bor i Ratan, Robertsfors kommun.
Per Stenberg nås på:
Tel. arb: 090-785 4344
Tel. hem: 0934-31213
Mobil: 073-9827903
E-post: Per.Stenberg@molbiol.umu.se
