Bromerande flamskyddsmedel påverkar fisk
Våra hav, sjöar och floder innehåller föroreningar från industrier, hushåll, biltrafik, avrinning från åkrar, med mera. Två vanligt förekommande fettlösliga bromerade flamskyddsmedel, tetrabromobisfenol A (TBBPA) och hexabromocyklododekan (HBCDD) kan ge negativa effekter i fisk. Det kommer Dan Ronisz fram till i sin avhandling som han presenterade vid Göteborgs universitet fredagen den 31 januari.
Dan Ronisz med kollegor har studerat dels odlad regnbåge, en sötvattensfisk som ofta används i laboratorier och dels tånglake. Tånglake är en vild havsfisk som är stationär, dess hälsa och effekter på biomarkörer i den speglar den miljösituation där den fångas. Ronisz har undersökt korttids- och högdoseffekter av de två fettlösliga bromerade flamskyddsmedlen.
TBBPA påverkade vid höga doser en antioxidant i regnbåge, vilket tyder på att det kan utsätta fisk för en ökad mängd skadliga radikaler. HBCDD hämmade delvis den mekanism som tar hand om fettlösliga gifter.
HBCDD har tidigare hittats i sill i Östersjön, och i 10 gånger högre nivåer i ägg från sillgrissla som äter sill, vilket tyder på att HBCDD ansamlas högre upp i näringskedjan. Fettlösliga ämnen som ansamlas på detta sätt kan ge stora effekter när deras nivåer uppnått ett tröskelvärde. Detta var exempelvis fallet på 1960-talet med polyklorerade bifenyler (PCB). Efter flera decenniers användning började PCB plötsligt ge effekter i havet, som reproduktionsstörningar och till och med sterilitet i sälar i Östersjön.
Andra resultat som presenteras i avhandlingen kan tyda på att HBCDD är en så kallad peroxisom proliferator. Peroxisom proliferatorer är ämnen som kan orsaka cancer, åtminstone i råttor och möss, och då framför allt vid kronisk exponering.
Biomarkörer i fisk är tidiga varningssignaler som kan berätta om att vattenmiljön är utsatt för föroreningar. Dessa biomarkörer ingår i miljöövervakningsprogram som har som syfte att bevaka situationen i vattenmiljön. Förändringar i vissa försvarsmekanismer i fisk används som biomarkörer. Exempelvis är förändring av den mekanism som gör att fettlösliga gifter kan utsöndras ur kroppen biomarkör för polycykliska aromatiska kolväten som uppstår vid ofullständig förbränning av organiskt material (bilavgaser, cigarrettrök, skogsbränder) eller från oljespill. Andra biomarkörer är förändringar av så kallade antioxidanter som skyddar levande organismer från aktiverade former av syre, det vill säga radikaler. Dessa radikaler kan skada celler och molekyler som till exempel DNA.
TBBPA och HBCDD finns bland annat i kretskort, elektriska apparater, men även i biltextilier, bil- och möbelstoppningar, gardiner och mattor.
Dan Ronisz, Zoologiska institutionen, disputerade för filosofie doktorsexamen i zoofysiologi fredagen den 31 januari. Avhandlingen har titeln “EROD, Phase II, and Antioxidant Enzyme Activities as Biomarkers in Eelpout and Rainbow Trout”.
Pressmeddelandet kan även läsas här:
http://www.science.gu.se/press/2003/dan_roinsz.shtml
Dan Ronisz
Göteborgs universitet
Zoologiska institutionen, Zoofysiologi
Telefon: 031-773 3683
E-post: dan.ronisz@zool.gu.se
Kontaktinformation
Tanja Thompson
Informatör
Göteborgs universtitet
Fakultetskansliet för naturvetenskap
Box 460, 405 30 Göteborg
Telefon: 031-773 4857
E-post: tanja.thompson@science.gu.se
