Dioxinutsläpp kan minimeras
Avhandlingen handlar om hur giftiga ämnen från förbränningsprocesser uppkommer och vad man kan göra för att begränsa utsläppen. De ämnen som studerats är i huvudsak klorerade och dessa biprodukter bildas från oförbrända bränslerester.
Avhandlingen är skriven av Per Liljelind, kemiska institutionen, miljökemi, Umeå universitet.
Dioxiner, som är den giftigaste ämnesgruppen i det här sammanhanget, är förknippade med avfallsförbränning som idag har stränga utsläppskrav som efterlevs med hjälp av effektiva reningsmetoder. Ett exempel på en relativt ny metod finns i avhandlingen, katalytisk rening av rökgaserna. Den vanligaste lösningen är annars att ämnena bara fångas in, till exempel med aktivt kol. Katalytiska metoder har fördelen att ämnena bryts ned och blir därmed ofarliga. Ett återstående problem är askan som inte kan avgiftas på detta sätt.
Förutom vid avfallsförbränning kan dioxiner och besläktade ämnen också bildas under ogynnsamma förhållanden vid biobränsleeldning för värmeutvinning. Otillräcklig lufttillförsel och omblandning är två bidragande orsaker till bildningen som även kan ske i mindre pannor. Trots att de bildade mängderna är mycket små så uppskattas detta sammantaget vara en större källa för dessa ämnens spridning till miljön än vad avfallsförbränning är i vårt land eftersom biobränsleanläggningar har begränsad reningsutrustning eller ingen rening alls. Uppskattningen av dioxinutsläppens storlek får betecknas som grov då få mätningar är utförda samt att mängderna är starkt beroende av bränslesammansättning och panntyp.
Dioxiner och andra kloraromatiska ämnen behöver inte alls finnas i bränslet utan bildas till största delen under rökgasens avsvalningsfas när förbränningen inte skett fullständigt, vilket är vanligt förekommande. Närvaro av metallerna koppar och järn påskyndar bildningsförloppet avsevärt, dessutom ger en ökad mängd klor i bränslet en viss dioxinhaltökning. Studierna i avhandlingen har utförts i labskala under kontrollerade förhållanden med hjälp av statistiskt designade försök och multivariat utvärdering.
Per är uppvuxen i Boliden och Norsjö i Västerbotten. Per Liljelind hette tidigare Andersson i efternamn.
Fredagen den 13 december försvarar Per Liljelind, kemiska institutionen, miljökemi, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Studies of formation and catalytic decomposition of chlorinated dioxins and related compounds in lab-scale experiments. Svensk titel: Studier av bildning och katalytisk nedbrytning av klorerade dioxiner och besläktade ämnen i labskaleförsök.
Disputationen äger rum kl. 13.00 i KBC-huset, hörsal KB3B1.
Fakultetsopponent är Dr. Sukh Sidhu, University of Dayton, Dayton, Ohio, USA.
Kontaktinformation
Per Liljelind nås på:
Tel: 090-786 9321
E-post: per.liljelind@chem.umu.se
