Tema

Folkbildningsmotiv rättfärdigar kommersiell TV-produktion

Att tjäna pengar på kommersiell TV-produktion kan inte ske till vilket pris som helst. Katarina Graffman har studerat inom vilka ramar och värdehierarkier som producenterna på ett kommersiellt TV-bolag verkar. Att man säger sig producera ”folkbildning” kan vara ett sätt att rättfärdiga den kommersiella produktionen.

Katarina Graffmans avhandlingsarbete baseras på ett nio månader långt fältarbete på produktionsbolaget Meter Film och Television i Stockholm. Studien har strukturerats utifrån antagandet att TV-produktion kan studeras med hjälp av Pierre Bourdieus teori om kulturella produktionsfält och att produktionsbolaget Meter är en institution på TV-produktionsfältet. I avhandlingen presenterar Katarina Graffman en etnografisk analys av produktionsbolaget och här kommer de anonyma, utåt sett osynliga, strukturerna, skeendena och diskurserna till uttryck.

Det är alltså ett kommersiellt TV-produktionsbolag som beskrivs och analyseras i avhandlingen – det vill säga verksamheten, människorna och kulturen. Allt som pågår på företaget påverkas av konkurrerande värdehierarkier. Är TV-producenter företagare eller konstnärer? Är television ”kommersiell skit” eller folkbildning? Likriktar TV-programmen kulturen eller ges det utrymme för nyskapande? Verkar televisionen i namn av samhällets maktstruktur eller tjänar den allmänheten?

De som arbetar på Meter säger sig producera television under ledord som kvalitet och noggrannhet. Dessa ledord kan översättas till företagets symboliska kapital och har format dess profil. Den som producerar kvalitativ television på ett noggrant sätt tillerkänns ett värde och endast personer med rätt avpassade egenskaper passar in. Produktionen skapas efter förutsättningarna i fältet samt utifrån produktionsbolagets etablerade profil och producenterna verkar inom en given ram. Vad innebär egentligen den kommersiella ramen: är producenterna konstnärer eller företagare?

TV-produktion på ett bolag som Meter är en kommersiell verksamhet. Men att tjäna pengar kan inte ske till vilket pris som helst. Den TV som produceras skall vara ”bra” och ”kvalitativ” framhåller producenterna. TV-produktion innebär således något mer än att bara förse kanalerna med de program de efterfrågar och att attrahera de sökta målgrupperna. En stor del av de program som producerades på Meter beskrevs som ”folkbildning” eller program med ”mervärde”. Meter har blivit lite av specialister på featureprogram, eller lättfakta. Denna programform kan ses som ett resultat av spänningar mellan kommersiella krafter kontra public service, fabrikation kontra konstnärskap, underhållning kontra information. Feature, som förmedlar underhållande kunskap, fångar publikens intresse och efterfrågas därmed av kanalerna. Epitetet ”folkbildning” fungerar som en legitimering av den kommersiella produktionen för producenterna.

Katarina Graffman disputerar på avhandlingen ”Kommersiell mediekultur: En etnografisk studie av TV-producenter och TV-produktion” fredagen den 6 december kl. 10.15 i sal 1022, Trädgårdsgatan 18, Uppsala.

Kontaktinformation
Katarina Graffman kan nås på telefon 08-592 565 20 eller via e-post Katarina.Graffman@culturelab.se

Folkbildningsmotiv rättfärdigar kommersiell TV-produktion

 lästid ~ 2 min