Är dubbdäck en helig ko?
Med anledning av Robert Collins krönika i Aftonbladet den 20 oktober 2002 känner vi oss manade att berätta lite om vad VTI idag vet om dubbdäck. En del av Mattias Bäckströms arbete är utfört tillsammans med forskare från VTI inom EU-projektet POLMIT, varför vi är väl förtrogna med arbetet.
Inget beställningsverk.
Mattias Bäckströms avhandling är resultatet av ett mångårigt doktorandprojekt, vetenskapligt nagelfaren av expertis och godkändes av en enhällig betygsnämnd vid disputationen, varför det inte finns någon grund för Collins misstankar att Bäckströms avhandling är dåligt underbyggt eller beställt av däckbranschen.
Dubbdäcken sliter
Collin skriver att en forskare i Göteborgs-Posten (vilken för övrigt är just Bäckström) påstår att “dubbarna river upp asfalt som innehåller tungmetaller som förorenar vattentäkter”. Faktum är att drygt 100 000 ton asfalt slits bort från våra vägar varje år, just på grund av dubbdäck. Slitagestudier har publicerats av VTI i åtskilliga rapporter.
Dubbdäck är bra ur säkerhetssynpunkt
En nyligen genomförd analys (också av VTI) av vinterdäckslagen har visat att den medfört färre svåra olyckor på våra vägar. I förhållande till sommardäck reducerar dubbdäck olycksrisken (polisrapporterad olycka, ej vilt) med 40 % och vinterdäck utan dubb med 25 % på statliga vägar och cirka 5 %-enheter lägre i tätort.
Dubbdäck är sämre ur miljösynpunkt
Bäckström är inte ensam om att visa på dubbdäckens negativa effekter. Nyligen visades att bottensedimenten i Stockholms sjöar är bemängda med PAH, som delvis härrör från dubbslitaget. Slitaget från dubbdäck bidrar i hög grad även till luftens innehåll av inandningsbara partiklar (s.k. PM10), speciellt under tidig vår. Dessa partiklar är idag ett stort orosmoment då de visat sig samvariera med dödlighet och luftvägsrelaterade sjukdomar i utsatta befolkningsgrupper. Kunskapen om orsaken till partiklarnas farlighet är idag mycket liten.
Är dubbdäck lönsamt för samhället?
VTI gjorde för 7 år sedan en samhällsekonomisk analys av dubbdäcksanvändningen. Då uppgifter i stort sett saknades om eventuella miljö- och hälsoeffekter utelämnades denna del av analysen, vilket medförde att samhällsvinsten av ökad trafiksäkerhet dominerade beräkningen. Då man i Norge gjorde en liknande analys, med uppskattade miljö- och hälsoeffekter, kom man fram till att det skulle vara samhällsekonomiskt lönsamt att begränsa dubbdäcksanvändningen till 20 % i Norges fyra största städer. Viss dubbanvändning ansåg man alltså behövas för att rugga upp underlaget. Erfarenheter från Sapporo (Japan) efter ett dubbdäcksförbud har medfört att man nu försöker få till en dubbdäcksanvändning på cirka 20 % för att förbättra väggreppet och därmed minska antalet påkörningsolyckor.
Kunskapen om miljö- och hälsoeffekter av dubbdäck i Sverige är än så länge liten, men då effekterna kan vara betydande är det väsentligt att kunskap tas fram så att man kan göra en så rättvisande samhällsekonomisk analys som möjligt.
Collins antagande om beställningsverk från däckjättarna är, försiktigt uttryckt, taget ur luften. I Sverige bedöms dubbdäck som gynnsamt för trafiksäkerheten. Detta får inte göra dubbarna till en helig ko. Vi behöver mer kunskap om såväl positiva som negativa effekter och konsekvenser för att med säkerhet avgöra om dubbdäck verkligen är det, ur alla perspektiv, bästa sättet att behålla väggreppet i vinterhalkan.
Kontaktinformation
Mats Gustafsson, mats@gustafsson@vti.se , 013-204326
Göran Blomqvist, goran.blomqvist@vti.se , 013-204171
Gudrun Öberg, gudrun.oberg@vti.se , 013-204153
Lennart Folkeson, lennart.folkeson@vti.se , 013-204159
