Bland horor och hanrejar
Att vårt språk inte bara speglar den kultur vi lever i, utan också fungerar som konserveringsmedel när det gäller synen och attityden på och till människor, det finns det en rad exempel på.Nu kommer ytterligare ett.I en doktorsavhandling från Luleå tekniska universitet analyserar Cathrine Norberg Shakespears språkbruk – och konstaterar bland annat att många av de föreställningar om män och kvinnor som gällde då fortfarande är en realitet.
Den nu aktuella doktorsavhandlingen visar att kvinnor och män i Shakespeares pjäser benämns helt olika och att orden för de båda könen ger upphov till mycket olika associationer.
Män omnämns exempelvis mer än dubbelt så ofta som kvinnor i pjäserna och vanligtvis syftar orden som beskriver det manliga könet på kontroll, makt och intelligens. En kvinna omnämns ofta i relation till en man eller i sammanhang där hennes utseende kommenteras.
Begreppet “pratsam kvinna”, använt i negativ bemärkelse, är vanligare än begreppet “pratglad man” – och detta trots att männen i Shakespeares komedier pratar betydligt mer än kvinnorna.
Således: En bra kvinna är en tyst kvinna – en föreställning som tycks leva kvar i många moderna språk där pratsamhet och skvaller oftast associeras till kvinnor.
Vidare visar Cathrine Norbergs forskning ett överflöd på synonymer till de båda begreppen “hanrej” och “hora” hos Shakespeare.
Enskilda mäns oerhörda rädsla för att förlora kontroll i sin relation till kvinnan samt en medveten – eller omedveten – rädsla för kvinnlig sexualitet torde vara en rimlig förklaring till detta fenomen.
Många av orden som används för människor i Shakespears pjäser är givetvis ålderdomliga eller helt avlagda i modernt språkbruk. Samtidigt är det självfallet intressant att se att så många föreställningar om kvinnor och män som var realiteter under renässansen fortfarande är aktuella.
Ett exempel är att det finns oerhört många invektiv för “lösaktiga kvinnor” i modern engelska, och förmodligen också på svenska. Ordet hanrej finns, trots den minst sagt ålderdomliga klangen, fortfarande i många svenska ordböcker, men Cathrine Norberg har aldrig stött på motsatsen, det vill säga ett ord för en kvinna som blir bedragen av sin äkta man.
Och det trots att företeelsen i allra högsta grad torde existera i både Sverige och i de engelsktalande länderna runt om i världen.
Cathrine Norbergs doktorsavhandling heter Horor och hanrejar. Manliga och kvinnliga termer i Shakespeares komedier, och disputationen genomförs den 26 oktober klockan 10.00 i D-huset, sal 770, den som kallas Deltasalen.
Ordförande är professor Gunnar Persson från Luleå tekniska universitet och opponent är professor Merja Kytö från Uppsala universitet.
Cathrine Norberg har varit anställd vid Luleå tekniska universitets institution för språk och litteratur sedan 1994. Under den tiden har hon också under ett och ett halvt år tjänstgjort som adjunkt i engelska vid Umeå universitet, där Cathrine Norberg för övrigt också avlade sin lärarexamen i engelska, italienska och tyska 1986.
Upplysningar: Cathrine Norberg, tel. 0920-49 21 89, cathrine.norberg@lh.luth.se
