Onkogener kan skapa genomisk instabilitet och förhindra att DNA-skador repareras
Onkogener, som är en av de två huvudgrupper av gener som anses vara inblandade i den initiala utvecklingen av cancer, kan på egen hand orsaka genomisk instabilitet. Onkogener kan också förhindra att DNA-skador repareras. Detta kommer Åsa Karlsson fram till i sin doktorsavhandling som hon presenterade vid Göteborgs universitet den 4 oktober.
Resultaten visar en ny roll för onkogener i tumörutveckling som har stor betydelse för utvecklingen av läkemedel mot cancer eftersom det visar att även om tumörerna utvecklat genomisk instabilitet, så kan de botas om man inaktiverar den gen som ger upphov till dem.
Förändringar i onkogener ger upphov till förändrade genprodukter som i sin tur gör att cellen förlorar kontrollen över sin normala tillväxt och delning. Cellen börjar därmed växa och dela sig ohämmat, vilket kan ge upphov till en tumör. I samband med att cellen förlorar kontrollen över sin tillväxt, förändras också cellens arvsmassa. Förändringar kan uppstå i flera gener. Delar av vissa gener kan försvinna eller byta plats och hela kromosomer kan försvinna eller skapas i för många kopior. Det är detta fenomen som kallas genomisk instabilitet och innebär att arvsmassan i tumörer hela tiden ändras i takt med att tumören växer till.
Åsa Karlsson har undersökt huruvida förändringar i onkogener direkt kan orsaka genomisk instabilitet. För detta ändamål har tumörer från olika djurmodeller använts. Genom att använda djurmodeller är det möjligt att minska de individuella skillnader som finns hos människan, både med avseende på arv och miljö. Detta gör det enklare att identifiera vilka gener som verkligen är viktiga i uppkomsten av cancer.
Först kartlades flera onkogener i råttans arvsmassa för att utveckla råttan som cancermodell. Ett av de kromosomala områden som kartlades visade sig sedan vara förändrad i en råttmodell för human livmodercancer. Flera gener i detta område undersöktes och det visade sig att en onkogen, Mycn, kraftigt hade ökat i antalet kopior, och var överuttryckt i några av tumörerna. Arvsmassan i dessa tumörer var kraftigt förändrad och den kopierade onkogenen hade dessutom flyttat till nya kromosomer.
Åsa Karlsson undersökte sedan hur en släkting till Mycn, MYC, kan orsaka genomisk instabilitet. När man överuttrycker MYC i blodceller hos möss, utvecklar de tumörer i sina vita blodkroppar. Om man sedan inaktiverar samma gen, går tumörerna tillbaka och mössen blir helt friska. Tumörer från dessa möss undersöktes med hjälp av en metod där man färgar in varje kromosompar i olika färger. Därmed kan man upptäcka förändringar som skett i arvsmassan. Resultaten visade att arvsmassan i dessa tumörer var kraftigt förändrad och att vissa specifika förändringar hängde samman med tumörernas förmåga att göra sig oberoende av MYC för fortsatt tumörtillväxt. I cellodlingsförsök där normala celler från människa användes visade det sig att överuttryck av MYC var tillräckligt för att ge upphov till kromosomala förändringar. Anledningen till detta visade sig vara att överuttryck av MYC förhindrade reparation av DNA-skador.
Åsa Karlsson, Institutionen för cell- och molekylärbiologi, disputerade för att filosofie doktorsexamen i genetik vid
Göteborgs universitet med avhandlingen “Oncogenes and cancer: genomic instability in experimental tumors” fredagen den 4 oktober 2002.
Pressmeddelandet kan också läsas här:
http://www.science.gu.se/press/2002/asa_karlsson.shtml
Åsa Karlsson
Göteborgs universitet
Institutionen för cell- och molekylärbiologi, Genetik
Telefon: 031-773 3298
E-post: asa_karl@yahoo.com
Kontaktinformation
Tanja Thompson
Informatör
Göteborgs universtitet
Fakultetskansliet för naturvetenskap
Box 460, 405 30 Göteborg
Telefon: 031-773 4857
E-post: tanja.thompson@science.gu.se
