Diabetes i norra Sverige ökar inte trots mer fetma

Andra bakomliggande faktorer för den gynsamma diabetesutvecklingen torde vara minskad rökning, mindre intag av mättade fetter och större intag av ris och pasta istället för potatis. Fynden pekar på att det är möjligt att påverka fetmans följder även om man inte helt lyckas stoppa den tilltagande kroppsvikten i befolkningen.

I takt med en ökning av övervikt och fetma i västvärlden har man från USA och Västeuropa rapporterat om påtagliga ökningar av insjuknandet i typ 2-diabetes (“åldersdiabetes”). Även i Sverige har medelvikten ökat, men hur det påverkat utvecklingen av diabetes har varit oklart.

Typ 2-diabetes är en vanlig sjukdom som drabbar minst 4 av 100 vuxna svenskar. Den tidigare beteckningen “åldersdiabetes” kom sig av att sjukdomen är betydligt vanligare i högre åldrar än “ungdomsdiabetes”, som numera kallas typ 1-diabetes. Typ 2-diabetes finns även hos många medelålders svenskar och den nya studien visar att i Norrbottens och Västerbottens län har ca 3 % av männen och 2 % av kvinnorna mellan 25 och 64 år en känd typ 2-diabetes, dvs. totalt ca 7000 personer. Lika många har förhöjda blodsockervärden, som är förenliga med diabetes men inte är kända av vare sig personen själv eller sjukvården eftersom de vanligen är symtomfria under lång tid. Effekterna av lång tids diabetes kan vara skador på ögon och njurar. Studien har även kunnat visa att diabetes ökar risken för att drabbas av slaganfall och hjärtinfarkt.

Mellan 1986 och 1999 genomfördes, inom ramen för Världshälsoorganisationens Monica-projekt, fyra befolkningsundersökningar med 2 000 deltagare mellan 25 och 64 års ålder inbjudna vid varje tillfälle. Projektet genomfördes som ett samarbete mellan landstingen i Norrbotten och Västerbotten samt Umeå universitet.
Från 1986 till 1999 ökade kroppsvikten i genomsnitt med 4,5 kg för män och 3,3 kg för kvinnor. Kroppsmasseindex (BMI) ökade med ca 0,9 kg/m2. Andelen med fetma (obesitas, BMI>30) ökade från 10,3 till 14,6 % hos män och från 12,5 till 15,7 % hos kvinnor. Bukomfånget ökad något hos männen men förändrades inte hos kvinnorna. Däremot ökad höftomfånget påtagligt både hos män och hos kvinnor. Under samma period, 1986- 1999, noterade emellertid ingen ökning av känd och diagnostiserad diabetes, förekomsten var 3,1 % hos män och 2,0 % hos kvinnor. Cirka 2,5 % av de undersökta hade en tidigare okänd diabetes.

Sannolikt är den oförändrade förekomsten av bukfetma den viktigaste orsaken till att den förväntade diabetesökningen uteblivit. Under perioden minskade andelen rökare från 22 till 14 % bland män och ökade från 22 till 26 % bland kvinnor. Intaget av mättat fett från mejeriprodukter, t.ex. smör och helmjölk, minskade likaså medan intaget av ris och pasta ökade markant. Det finns starkt stöd i vetenskaplig litteratur för att dessa faktorer kan leda till en mindre ansamling av bukfett och därmed förklara fynd i den här studien, som publiceras i veckans nummer av Diabetic Medicine, den engelska diabetesföreningens vetenskapliga organ.

I studien deltog docent Mats Eliasson, Sunderby sjukhus, Luleå, Bernt Lindahl, beteendemedicin, Umeå universitet, Vivan Lundberg, Monicasekretariatet, Kalix sjukhus, samt Birgitta Stegmayr, Institutionen för Folkhälsa och klinisk medicin, Umeå Universitet.

Referens: Eliasson M, Lindahl B, Lundberg V, Stegmayr B.No increase in the prevalence of known diabetes between 1986 and 1999 in subjects 25-64 years of age in northern Sweden. Diabet Med 2002 Oct; 19 (10):874-80.

Kontaktinformation
Ytterligare upplysningar: Docent Mats Eliasson, medicinmottagningen, Sunderby Sjukhus, Luleå. Tel: 0920-28 34 53 eller 070-513 02 93; e- post: mats.eliasson@nll.se