Det är inte lätt att hålla masken
Det är svårt att hålla masken, särskilt svårt om man möter någon som ser arg eller glad ut. Det är en slutsats av de experiment som utförts av Ulf Dimberg, professor i psykologi vid Uppsala universitet, och hans medarbetare. Resultaten, som presenteras i tidskriften Cognition and Emotion, visar att vi inte helt kontrollerar våra ansiktsmuskler utan att de reagerar styrda av omedvetna mekanismer.
Att känslor tar sig direkta fysiska uttryck i kroppsspråket, gester och mimik, är väl klarlagt och man talar om att känslouttrycken bottnar i särskilda, biologiskt givna, så kallade “affektprogram”. En fråga för forskningen är i vilken utsträckning dessa reaktioner är medvetna och kan kontrolleras eller om de styrs av omedvetna mekanismer?
Ulf Dimberg har i sin forskning studerat ansiktsuttryckens koppling till känsloreaktioner och har tidigare publicerat uppmärksammade resultat som visar att även om bilder på t.ex. arga och glada ansiktsuttryck exponeras så snabbt att de inte medvetet kan uppfattas, så reagerar försökspersonerna med ett snabbt svar i form av egna ansiktsmuskelreaktioner som avspeglar det uttryck de omedvetet exponeras för.
I den studie som nu presenteras i tidskriften Cognition and Emotion, har Ulf Dimberg och hans medarbetare i tre olika experiment instruerat försökspersoner att medvetet styra sin ansiktsmuskler genom att vid olika tillfällen snabbt antingen rynka ögonbrynen, le eller att helt låta bli att reagera med ansiktet då de fick se bilder på arga och glada ansikten. Rörelser i ansiktsmuskulaturen registrerades under experimenten med så kallad elektromyografisk teknik, EMG.
Resultaten visar att försökspersonerna inte helt kan kontrollera sina ansiktsmuskelreaktioner trots att de avsiktligt försöker göra det. Det var å ena sidan lättare att reagera med corrugatormusklerna (“ögonbrynsrynkaren”) på arga ansikten och att le mot glada ansikten. Men då instruktionen var motsatt den känsla som ansiktena på bilden visade, dvs. att le mot arga ansikten och rynka ögonbrynen till glada ansikten var det svårare att få ansiktsmusklerna att lyda. Det var t.o.m. så att trots att försökspersonerna medvetet försökte låta bli att reagera på ansiktsbilderna kunde de inte dämpa reaktionen i “ögonbrynsrynkaren” på arga ansikten eller låta bli att reagera med “leendemuskeln” på glada ansikten.
Resultaten pekar på att våra ansiktsmuskelreaktioner delvis styrs av omedvetna mekanismer och stöder teorin om att våra emotionella uttryck kontrolleras av biologiskt givna “affektprogram”. Resultaten är särskilt intressanta då vi kommunicerar med våra medmänniskor i en “face-to-face-situation”. Vi har alla erfarenhet av att vi tycker oss kunna kontrollera våra kroppsliga uttryck i en sådan situation – att vi kan hålla masken – men resultaten i den aktuella studien pekar alltså på att vi reagerar automatiskt och förutbestämt på andra personers ansiktsuttryck – reaktioner som vi inte kan behärska med viljan.
Ulf Dimberg, Monika Thunberg and Sara Grunedal, Facial reactions to emotional stimuli: Automatically controlled emotional responses, Cognition and Emotion, 2002 (16 (4), 449-471.
Kontaktinformation
Ulf Dimberg kan nås på telefon 018-471 21 40 eller via e-post Ulf.Dimberg@psyk.uu.se
