Bostadspolitik i problemtyngd förort
Med Navestad i Norrköping som exempel analyserar en avhandling från Linköpings universitet bostadspolitik och maktutövning när investeringsprogram genomförs i problemtyngda förorter.
– Man vill skapa ett framtidens folk av aktiva och engagerade människor som klarar sig själva. Inställningen till de boende i Navestad var däremot att de var passiva, inte klarade sig själva och behövde hjälp, säger Sophia Lövgren.
Hon är sociolog och har skrivit en avhandling vid Tema Hälsa och samhälle och forskarskolan CIVITAS om bostadspolitisk styrning och synen på de styrda. Investeringsrogrammen utformades av regeringen för att skapa ett ekologiskt hållbart samhälle. I Navestad i Norrköping, ett bostadsområde från miljonprogrammet, har investeringsprogrammets ekologiska omställning genomförts sedan 1997.
Studien visar att kommunens företrädare har starka visioner, men det resulterar inte i statliga bidrag och boendemedverkan så som man hade hoppats. När omställningen drar ut på tiden blir flera grupper bland de boende oroliga och misstänksamma och en del väljer att flytta. Under arbetets gång har både mål och visioner förändrats, vilket bidrar till att omställningen drabbas av både förseningar och missförstånd.
Staten ville skapa aktiva och engagerade boende, som skulle skapa ett nytt Navestad tillsammans med redan aktiva inflyttade människor. För Norrköpings kommun och det allmännyttiga bostadsbolaget blev omställningen ett slags paketlösning för bostadssociala problem och för insatser som så småningom ändå skulle ha genomförts. För olika lokala projekt i Navestad handlade det framför allt om att utveckla ett nytt varumärke för både kommunen och bostadsområdet.
I styrningen betonas Den Goda Staden, representerad av en engagerad kommun, och Det Goda Livet, representerad av ett aktivt medborgarskap. Oönskade grupper av boende utestängs och önskade grupper av nya boende inkluderas i det Nya Navestad.
– Det handlar om ett socialdemokratiskt folkhemsbygge där både tillväxt och trygghet samsas med hållbarhetstanken, menar Sophia Lövgren. Staten skall verka som en god förebild genom att dels skissa på det föregångsland Sverige skall bli och dels med hjälp av ekonomiska bidrag uppmuntra kommuner att bidra till framtidsbygget.
Sophia Lövgren jämför den bostadspolitiska styrningen i Navestad med efterkrigstidens folkhemsvision. Under bägge perioderna propagerade man för en aktiv och dominerande stat som skall skapa jämställdhet, rättvisa och någorlunda självständiga grupper av individer. I efterkrigstidens funktionalism och folkhemsvision var styrning av individer tämligen oproblematisk. I Navestad var styrningen mer försiktig, men ändå i form av en aktivitet riktad uppifrån och ner.
– Frågan är om 2000-talets strävan att skapa ett framtidens folk kommer att lyckas bättre än 1940- och 50-talets, säger Sophia Lövgren.
Avhandlingen heter “Att skapa ett framtidens folk. Governmentality och miljödiskurs i modern svensk bostadspolitik: miljonprogramsområdet Navestad.” Disputationen sker den 12 september 2002 i Eklundska salen, hus I, universitetsområdet Valla i Linköping.
Kontaktinformation
Sophia Lövgren kan nås på tel 013-28 5629 och e-post soplo@ibv.liu.se.
