Vem får bli katolsk präst?
Massmedia över hela världen rapporterar fall av olämpliga katolska prästers framfart. Många ställer sig frågan: Vem får egentligen bli präst? Hur går egentligen urvalsförfarandet av prästkandidater till, eftersom uppenbarligen olämpliga kandidater prästvigs? Borde inte psykologutlåtande vara obligatoriskt för prästkandidater?
För att undersöka vilka kriterier biskopar i Katolska kyrkan och psykologer har på en lämplig prästkandidat, samt hur biskopar och psykologer ser på etiska frågor rörande psykologutlåtanden, har en enkät med ett 100-tal frågor, på sex språk, skickats ut till 442 biskopar och 438 psykologer i Asien, Nordamerika, Latinamerika, Australien och Västeuropa. Ungefär 50% av de tillfrågade svarade på frågorna.
Stor samstämmighet visade sig råda mellan biskopars och psykologers syn på urvalskriterier och handhavandet av psykologutlåtanden. Till en viss grad kompletterade de tillfrågades åsikter varandra: biskoparna underströk mer de moraliska och sociala egenskaperna hos kandidaten, medan psykologerna lade mer vikt vid kandidatens inre egenskaper, såsom sunt förnuft, självkontroll, osv. Större skillnader fanns mellan grupperna, rörande frågorna om kandidatens förmåga att leva i celibat, i total sexuell avhållsamhet. Den största skillnaden mellan biskopars och psykologers syn, visade sig vara själva genomförandet av det psykologiska urvalsförfarandet, i synnerhet sekretessfrågan (som även i andra sammanhang kan innebära stora etiska dilemman för psykologen). Biskoparna verkade ytterst restriktiva med att informera sig om, t. ex. kandidatens syn på sin förmåga till kyskt liv, medan det stora flertalet av biskopar önskade att rektorn i prästseminariet och t.o.m. lärare skulle få ta del av den psykologiska undersökningens resultat, som ju kan innehålla mycket känsligt material om kandidaten, just. t.ex. om hans sexualliv. Psykologerna däremot, ville inte att någon förutom biskopen skulle tillåtas att läsa psykolograpporten. En annan fråga som skilde biskopar och psykologer åt, var om psykologen skulle vara katolik eller t.o.m. präst eller en nunna, vilket de flesta biskoparna önskade, därför att icke-troende psykologer skulle kunna styras av fördomar mot kyrkan. I en särskild analys visade det sig också, att i jämförelse med andra psykologer, så stod dessa psykologer närmare biskoparnas syn.
Jämförelsen mellan biskoparna i de olika världsdelarna visade på relativt många skillnader: de asiatiska biskoparna hade de mest avvikande åsikterna jämfört med psykologerna, medan de nordamerikanska biskoparna stod dem närmast. Skillnaderna mellan psykologerna på de olika kontinenterna var liten vilket kan tyda på att psykologernas utbildning är mycket lika, för att inte säga, västeuropeisk, på samtliga kontinenter. Den 2000-åriga kristna tron, däremot, verkar mer rotad i de olika kulturerna vilket kan förklara att biskoparna sinsemellan uppvisade större skillnader i sina åsikter, än psykologerna.
Större kunskap hos psykologerna om katolska prästers tro och arbete, och större kunskap hos biskoparna om psykologers arbetssätt, skulle kunna öka det ömsesidiga förtroendet och underlätta kommunikation och samarbete mellan dessa båda grupper beträffande urvalet av prästkandidater.
Avhandlingens titel: Psychological assessment of candidates to the Catholic priesthood. A comparison between bishops´ and psychologists´ views.
Avhandlingsförfattare: Karin Stadler, tel. 031-871066(bost.)
e-post: Karin.Stadler@psy.gu.se
Fakultetsopponentens namn: Professor Olof Rydén, Lund
Tid och plats för disputation: Fredagen den 27 september 2002, kl. 10.00, Sal F1, psykologiska institutionen, Haraldsgatan 1, Göteborg
Kontaktinformation
–
Svenbo Johansson, avdelningsdirektör
Samhällsvetenskapliga fakultetskansliet, Göteborgs universitet
Besöksadress: Skanstorget 18
Postadress: Box 720, 405 30 Göteborg
tel. : +46 (0)31 7731022
fax: +46 (0)31 7731940
e-post: Svenbo.Johansson@samfak.gu.se
