Idrottsledarnas största problem är föräldrarna
Föreningsidrotten är en viktig uppfostringsmiljö. Via idrotten och dess ledare lär sig barn och ungdomar inte bara idrottsliga färdigheter, utan också normer och värderingar. Vad är det då som värdesätts i barn- och ungdomsidrotten? Premieras prestation och framgång eller lagkänsla och samarbete? Är rörelseglädjen och leken i fokus eller det seriösa och allvarsamma? Och hur vill idrottsledarna att barnen ska vara? Om detta handlar en doktorsavhandling av Karin Redelius, där idrottsledare och barn- och ungdomsidrotten står i blickfånget
Idrottsledarnas största problem är föräldrarna
Föreningsidrotten är en viktig uppfostringsmiljö. Via idrotten och dess ledare lär sig barn och ungdomar inte bara idrottsliga färdigheter, utan också normer och värderingar. Vad är det då som värdesätts i barn- och ungdomsidrotten? Premieras prestation och framgång eller lagkänsla och samarbete? Är rörelseglädjen och leken i fokus eller det seriösa och allvarsamma? Och hur vill idrottsledarna att barnen ska vara? Om detta handlar en doktorsavhandling av Karin Redelius, där idrottsledare och barn- och ungdomsidrotten står i blickfånget.
Avsikten med studien var att öka kunskapen om vilka idrottsrörelsens barn- och ungdomsledare är, deras syn på idrott, hur de värderar sitt uppdrag och vad de vill ge barnen. Vidare analyseras vad som uppfattas som värdefullt – och därmed vad idrotten möjligen fostrar till. Studiens resultat visar att det visst finns glädje och lek inom barn- och ungdomsidrotten, men att det allvarsamma och seriösa synes dominera. Liksom inom vuxnas elitidrott värdesätts prestation och framgång. Miljön är tämligen auktoritärt styrd av ledarna och präglas av stark social kontroll. De barn som är hängivna, de som utvecklas, följer ledarens instruktioner och visar intresse, upphöjs av ledarna.
Idrottsledarna hade ofta en hög social position, var av svenskt ursprung och hade själva tävlings-idrottat. De kvinnliga ledarna tränade främst flickor eller könsblandade grupper och yngre barn. De manliga ledarna tränade både flickor och pojkar. Ledarna ansåg att det svåraste att hantera var föräldrar, som lade sig i för mycket, pressade sina barn eller inte alls engagerade sig. Studien bygger på data insamlade från närmare 550 ledare från sex olika idrotter (basket, fotboll, golf, gymnastik, ridsport och simning).
Karin Redelius är adjunkt i pedagogik och lärare vid Idrottshögskolan i Stockholm. Hon tillhör också forskningsgruppen för pedagogik, idrott och fritidskultur vid Lärarhögskolan i Stockholm.
Doktorsavhandlingens titel: Ledarna och barnidrotten
Disputationen äger rum fredag 7 juni kl. 13.00 i Aulan, Idrottshögskolan i Stockholm, Lidingövägen 1. Opponent är professor Martin Johansson, Umeå universitet
Karin Redelius kan nås på 08-402 22 96 eller 0703-99 95 75
.
