Vårt förhållande till döden
Rädslan för döden är inte starkare i det moderna Sverige än under tidigare epoker, men hanteringen av denna rädsla har tagit sig olika uttryck. Känslor av obehag inför döden som i den moderna kulturen uttrycks i bland annat termer av hygien och medicin, uttrycktes förr på andra sätt, till exempel i föreställningar om gengångare.
Eva Åhrén Snickare på tema Hälsa och samhälle vid Linköpings universitet har studerat attityder till döden och den döda kroppen under tiden kring sekelskiftet 1900 när Sverige präglades av en intensiv modernisering. Bland alla modernitetens uttryck fanns också nya förhållningssätt till döden och den döda kroppen. Avhandlingen är en kulturhistorisk studie som skildrar fem olika fenomen i vårt förhållande till döden.
Att använda döda kroppar inom medicinsk utbildning och vetenskap var kontroversiellt och gav upphov till protester från allmänheten. För läkarna vägde dock samhällsnyttan av liköppningar tyngre än likets tabu, dödens värdighet och de anhörigas känslor. Med tiden blev obduktioner mindre kontroversiella och kom att accepteras av allmänheten i det moderna Sverige.
Till en bit in på 1900-talet kunde döda kroppar visas för publik i vaxkabinett och medicinska institutioner som ställde ut och konserverade kroppsdelar. Både inom nöjesvärlden och den medicinska världen ansågs värdet av att få titta på döda kroppar vara större än behovet av att ta hänsyn till de dödas integritet och värdighet. I dag gäller det omvända förhållandet.
Avhandlingen skildrar också hur tvättning och svepning av de döda förändrades från en traditionsstyrd kvinnosyssla till en uppgift för en ny yrkeskår: begravningsentreprenörerna. I det moderna Sverige föredrar människor att anlita begravningsentreprenören framför att ordna med alla bestyr själva och man föredrar kylrumsförvaring framför att ha de döda anhöriga hemma fram till begravningsdagen.
Porträttfotografier av döda människor är en bildgenre som blomstrade decennierna kring sekelskiftet 1900. Fotografierna förekom i familjealbum och på stugväggar, men seden att fotografera de döda överlevde inte i det moderna Sverige. Fotografierna av döda människor vittnar om att en människas död och begravning förr uppfattades som minnen värda att bevara.
Det femte och sista fenomenet som skildras i avhandlingen är kremeringen och dess introduktion och etablering i Sverige. Det var en ny och hygienisk likhantering som stämmer överens med moderna attityder till den döda kroppen. Med hjälp av kremeringstekniken förintades likets hotfulla och skräckinjagande karaktär i de renande lågorna.
Avhandlingens heter Döden, kroppen och moderniteten. Disputationen sker den 17 maj kl. 13.15 i hörsal Planck, Fysikhuset, universitetsområdet i Valla, Linköpings universitet. Opponent är Ronny Ambjörnsson.
Kontaktinformation
Eva Åhrén Snickare går att nå per tel. 08-91 12 23 och e-post evasn@tema.liu.se
