Dike eller inte dike – det är frågan

Avhandlingen beskriver miljömässiga, ekonomiska och funktionella aspekter av användandet av gräsbevuxna diken för avledning och behandling av dagvatten. Magnus Bäckström har bland annat undersökt ett 110 meter vägdike vid Södra hamnleden i centrala Luleå.

Dagvatten är det regnvatten och smältvatten som rinner av från stadens ytor. Dessa ytor är täta och släpper inte igenom vatten på samma sätt som naturlig mark och allehanda föroreningar tvättas av från vägar, parkeringar och tak.

Vanliga dagvattenföroreningar är sediment/partiklar, tungmetaller och olja. I takt med att våra städer vuxit och förtätats alltmer har behovet ökat att utveckla effektivare och miljömässigt bättre metoder att ta hand om dagvattnet.

I gräsbevuxna diken jämnas flödet av smuts och föroreningar ut, partiklarna sjunker och stannar i gräset. Man kan säga att diket gör en grovrengörning av vattnet. Idag spolas dagvattnet i Luleå ut i sjöar och vattendrag.

Avhandlingen ger ingen entydigt positiv bild av diken för dagvattentransport och behandling, men en viss rening kan ske sett över en längre tidsperiod. Om hög reningsgrad krävs bör diken kompletteras med andra mer avancerade reningsmetoder.

Magnus Bäckström är född i Jönköping och uppvuxen i Tranås och Huskvarna. Han började sina studier till civilingenjör i samhällsbyggnadsteknik vid Luleå tekniska universitet 1991. Han tog teknologie licentiatexamen vid universitetet 1999, “Norrländsk gatusektion” som handlar om dränerande asfalt och enhetsöverbyggnad för att minska tjälskador på vägar och för lokal hantering av dagvatten.

Sedan årsskiftet är Magnus Bäckström anställd på Luleå kommun som distributionschef inom VA & Avfallsavdelningen.

Information: Magnus Bäckström, telefon: 070-29 38 857, maba@sb.luth.se