Avgör spridningen av diasporer fördelning och vanlighet bland växter?

Anders Telenius är den först utnämnde docenten vid Mälardalens högskola och docentföreläsningen äger rum tisdag 19 mars i sal C103, Mälardalens högskola, Drottningg.12, Eskilstuna.

En av ekologins mest grundläggande frågeställningar rör arternas fördelning och vanlighet i naturen. Man brukar säga att skillnader i utbredningsmönster och numerär mellan olika arter beror antingen på utrymmesbrist eller spridningsbegränsningar (eller båda!).

Anders Telenius har i sin forskning under många år arbetat med frågor som rör spridningen av växter, framför allt med hjälp av frön. Från studier av populationsstruktur och orsakerna till antalsmässig variation under kortare eller längre perioder, har han allt mer kommit att ägna sig åt spridningsaspekten. Han har tolkat det som en starkt begränsande faktor, i synnerhet för de växter som inte är så vanliga.

Anders Telenius har arbetat med såväl vind- som vatten- och djurspridning av frön. Spridning med hjälp av vinden är en betydligt mer ineffektiv metod än man kunde tro. Osäkerheten är stor, och avstånden är ofta korta. Vid försök med strandväxter visade det sig att sekundär fröspridning på vattenytan förflyttar frön betydligt längre än den primära vindspridningen, som ofta bara är effektiv över någon meter. Den mogna fruktens höjd över marken, fröets storlek, vikt och utformning avgör hur långt ett frö skall komma, men för de flesta örter rör det sig ändå sällan om mer än något tiotal meter. Spridning i pälsen på däggdjur är jämförelsevis effektiv upp till någon kilometers spridningsavstånd, men troligen också osäker.

Sammantaget visar Anders Telenius att spridning av diasporer (= frön m.m.) är en starkt begränsande faktor vid bestämningen av utbredning och nykolonisation.

För mer information kontakta Anders Telenius, tfn 016-15 34 74. E-post: anders.telenius@mdh.se.
___