Himlakroppar – symboler för fornegypternas återfödelse
Enligt fornegyptisk religion skulle den döde återförenas med naturen och dess cykliska förlopp. Tidigare forskning har fokuserat på solen och solgudens betydelse för detta koncept, men i sin avhandling analyserar Patrik Wallin andra himlakroppars betydelse. Med utgångspunkt i Sarkofagtexterna, en unik samling hieroglyftexter på insidan av 146 träkistor, från ca 2055-1770 f.Kr, har han utrönat tre speciella cykliska förlopp.
De gamla egypterna använde kunskap om olika nattliga himlakroppars cykler för att i en religiös kontext symbolisera den dödes återfödelse. I sin avhandling har Patrik Wallin använt tre cykliska tidsförlopp, baserat på året, månaden och dygnet, för att klassificera de astronomiska karakteristika som de forna egypterna använde som metaforer för den dödes återfödelse.
Den årliga cykeln återges i Sarkofagtexterna genom användningen av stjärnan Sirius årliga heliakiska uppgång i den östra horisonten. Egypternas motsvarighet till vår Orion kompletterar Sirius och de två bildar en himmelsk motsvarighet till det mytologiska konceptet Isis-Osiris, ett gudapar som främjar den dödes pånyttfödelse vid denna tidpunkt. Den döde identifieras här ibland med planeten Venus i dess östra position.
Texterna visar också att den gudomliga månen, med sina karakteristiska faser, upp- och nedgångar, användes som metafor för den dödes fortlevnad. Månen var liksom Sirius och Orion också kopplad till mytologiska koncept. Månens användning bildar således den månatliga återfödelsecykeln.
Sakrofagtexterna visar också hur de norra respektive södra stjärnorna kollektivt användes för att främja den dödes välgång i eftervärlden i en daglig cykel. De norra stjärnorna kallades “de oförgängliga” medan de södra kallades för “de outtröttliga”. Bland de norra stjärnorna hade egypternas motsvarighet till vår Karlavagnen en framskjuten position och var kopplad till olika religiösa ceremonier. En del av de södra stjärnorna, de så kallade dekanstjärnorna, användes även för att mäta nattens 12 timmar.
De astronomiska karakteristiska som himlakropparna uppvisar kan kopplas till den cykliska tidsaspekten i det gamla Egypten. Detta märks inte minst i uppbyggnaden av den fornegyptiska kalendern, en kalender som faktiskt är ursprunget till den kalender vi använder än idag.
Författare: Patrik Wallin
Avhandlingens titel: Celestial Cycles : Astronomical Concepts of Regeneration in the Ancient Egyptian Coffin Texts
Institution: Institutionen för arkeologi och antik historia
Disputationen äger rum lördag 9 mars kl. 10.15, Auditorium Minus, Gustavianum.
Opponent är fil dr. Katja Goebs, University of Oxford, England.
Vidare information: Patrik Wallin kan nås på telefon 018-471 20 97 eller e-post Patrik.Wallin@egyptologi.uu.se
Personfoto “PatrikWallin.tif” kan hämtas på adress http://www.info.uu.se/pressmapp/
