Vem ristade runorna?
En ny metod för analys av runstenar visar att det har varit mycket vanligt att flera personer har samarbetat vid huggning av en runsten. Grupper av runstenar som tidigare antagits vara huggna av en enda person kan vara utförda av ett sällskap om tre till fyra ristare. Dessa resultat presenteras av Laila Kitzler Åhfeldt som i dagarna lägger fram sin doktorsavhandling vid Arkeologiska Forskningslaboratoriet, Stockholms universitet.
Metoden innebär att huggspår på runstenar mäts in som digitala mikrotopografier med hjälp av en laserscanner. Med statistisk analys av huggspårens form kan man urskilja olika handstilar” i huggningen. Avhandlingen baseras delvis på studier av nyhuggna runstenar som framställts under olika förutsättningar och av flera olika moderna runristare. Metoden har sedan använts i undersökningar av vikingatida runstenar.
Frågeställningar som behandlas är hur mycket den personliga handstilen” betydde, hur vanligt det har varit att ristarna samarbetat och om deras arbete har varit organiserat. Laila Kitzler Åhfeldt visar att det troligen har funnits runstensverkstäder, där det funnits kompetens för kyrklig lärdom såväl som manuellt arbete. Liknande förhållanden finns för stenverkstäder i England och på kontinenten, som var knutna till kloster. I avhandlingen diskuteras därför om det i Sverige kan ha funnits tidiga okända klosterbildningar, till vilka runristarna varit anslutna.
Doktorsavhandlingens titel: Work and Worship – Laser Scanner Analysis of Viking Age Rune Stones
Disputationen äger rum fredag 1 mars kl. 10.00 i Nordenskiöldsalen, Geovetenskapens hus, Frescati. Opponent är professor Klavs Randsborg från Institut for arkaeologi og etnologi, Köpenhamns universitet.
Laila Kitzler Åhfeldt kan nås på tfn 08-674 73 67 (Arkeologiska Forskningslaboratoriet,), e-post laila.kitzler@arklab.su.se
